torn Petter Anderssons barns försörjning. — —— — —— håttegangsoch PolissakerPoliskammaren. I går voro i poliskammaren under åtal för första resan stöld straffade Irans Oskar Stålilberg och Edrard Andersson, enär de under innevarande mänad stulit å jernvågen 7 stycken jerntackor och 4 stänger plattjern, hvaraf de försålt 3 tackor och 1 stång jern till smeden J. Bengtsson på Lindholmen för 4 rdr 56 öre och 2 tackor och 1 stång till smeden Carl Christiansson, boende i huset n:o 46 i Majornas 4:de rote, för 2 rdr 75 öre. Det öfriga jernet hade tillrättakommit. Det har upplysts, att tackorna tillhörde handelsbolaget J. A. Kjellberg Söner, men hvem som egde stångjernet är ännu icke kändt. Ståhlberg och Andersson tillstodo inför poliskammaren att de begått stölden. Det mesta jernet hade tillgripits på Söndagar, då Andersson brukade att ro mellan Bläsan och Tjärhofvet med en smeden Dahlberg tillhörig s. k. färja eller båt. För vidare upplysningars vinnande och inhemtande, om hvem tackjernet tillhörde, uppsköts må let till den 5 Juli, hvaremellertid Ståhlberg och Andersson skulle qvarstanna i cellfängelset. Bengtsson och Christiansson, som köpt af tjufgodset, fingo under tiden vistas på fri fot, men skulle ånyo vara tillstädes i poliskammaren sistnämnde dag. z För några dagar sedan häktades för stöld straflade Anders Victor lheol, Grönvall från Rydeholm i Anderslöss socken i Malmöhus län. Han hade bott här hos hustru Johanna Anders son, som har herberge för resande i huset n:o 2 vid Köpmansgatan. sin dag hade Grönvall, efter hvad hustru Anderssons piga svdan upplyst, varit inne i rummet och sett att hustru Andersson räknat några penningar, som hon lagt ned i portmonnän, hvilken förvarats i en byrålåda. Snart derefter saknades portmonnän, som innehållit 15 rdr. Under tiden hade ingen mer än Grönvall och sjömannen Rothling, som sofvit när hustru Andersson haft portmonnän framme, varit inne i rummet. Samma afton blefvo Rothling och en kamrat upptagna i polisvakten för oljud på gatan. När detta berättades, sade Grönvall till hustru Andersson och dennas man, att ingen annan än Rothling stulit portmonnån. hvilket makarne Andersson äfven trodde. Snart fick man dock veta hvad G vall var för en person och vanns derigenom bättre upplysning om hvem tjufven kunde vara. Kort efter stölden visade Grönvall neml. att han var stadd vid god kassa och att han innehade en sedel 10 rdr och en å 5 rdr. Han visade sig mycket frikostig mot Rothling, som bjöds att åka, derunder åtskilliga ställen besöktes, hvarvid Rothling trakterades med öl och s. k. stenborgare. Sedermera styrdes kosan till Masthuggsbergen, der Paradiset är beläget. Här dansades, men då Rothling saknade mynt, kunde ban ej deltaga i detta nöje. När Grönvall förnam sådant, sade han att om intet annat fattas, så vore det lätt afbjelpt. Härvid tog han en 2-rdr af silfver ur fickan och lemnade den helt frankt till Rothling, som nu svängde friskt om med tärnorna i ,,Paradiset. Derpå besökte de Rothlings syster, hvilken är boende i Masthuggsbergen. rt hon sedermera inhemtade, att man misstänkte brodren för stöld af portmonnän, uppdagade hon för honom att Grönvall vore en mindre väl känd pergon. Han hade nemligen logerat på ett ställe, der Bothlings syster vistats. Då sade han sig vara språklärare och att han hade den lyckan att kunna påräkna ett arf af 75.000 rdr. Oaktadt denna lysande utsigt schappade han dock snart från detta ställe, medtagande några honom ej tillhöriga klädespersedlar. Sådane voro de upplysningar, som meddelades om den föregifne rike arftagaren vid med honom hos poliskammaren hållet förhör, då Grönvall dock tillstod, att han i Venersborg undergått bes ning för första resan stöld, men deremot förnekade han att ha stulit portmonnän. Ian ansåg tillochmed föga troligt, att någon sådan stöld skett, utan trodde att makarne Andersson, som lefde i osämja, af en eller annan orsak diktat ihop hvad derom uppgifvits. Då Grönvall är försvarslös och vistats här utan tillåtelse samt misstänktes för den nämnda stölden, skall han qvarstanna i cellfängelset tills målet ånyo förekommer nästa Tisdag. — Den 22 dennes hade en berusad karl inkommit å utskänkningsbolagets värdshus vid Fisktorget, der han msomnat. Anmälan härom gjordes hos den å samma torg stationerade poliskonstapeln. Då mannen befanns oförmögen att reda sig sjelf, blef han uppförd i vakten. Sedan han sofvit ruset af sig, uppgaf han sig vara arbetskarlen Lorens Wennerberg och påstod, att han blifvit bestulen på sitt cylinderur och en portmonnä med 19 rdr, hvilket han trodde skulle ha skett å värdshuset. Man visste icke huruvida detta kunde vara sannt, då händelsen efter Wennerbergs uppgift passerat medan han var rusig, men några dagar derefter upplystes, att han haft bättre reda på sig än man trodde, ty då anmälde en person, att denne sett arbetskarlen Anders Jonsson från gården Guntorp i Sköfde socken i Ahle härad inneha ett fickur, som igenkänts vara Wennerberg tillhörigt. När samme person anmärkt, att uret tillhörde g, hade Jonsson velat aflemna detsamma, för att tillställas Wennerberg. Med anledning häraf blef Jonsson antastad af polisen, då han erkände sig ha tagit uret från Wennerberg, men förnekade att ha tillgripit portmonnän med penningarne. Upptagen i vakten tillstod han då öfven detta, men penningarne hade han förskingrat. Inför poliskammaren vidhöll Joasson sitt erkännande, hvarefter målet remitterades och Jonsson insattes i häkte. — I Thorsdags upptogs ur elfven liket efter en mansperson, som besanns ha varit matrosen Olof Emil Olsson. Då han föregående dagen befunnit sig i en båt, hvilken låg utmed det fartyg han tillhörde, hade nan dervid råkat att falla i sjön och omkommit. Au ——LL