Bref. (Till red:n af II.-T.) London i Juni. Såsom bekant, äro utom Söndagarne endast Juldagen, Långfredagen och Antandag Pingst firade såsom heligdagar i England, samt dessutom drottningens födelsedag, hvilken sistnämnda dock firas mdast af de offentliga verken. Söndaarne, de tråkigaste dagar för en utläning att tillbringa i London, firas på det sätt, att gatorna äro nästan öde till dess zudstjensten börjar kl. 11 f. m. I småsatorna råder dock lif och rörelse, så att nan skulle tro det vara en marknadsdag, y för den arbetande och lägre klassens beqvämlighet, äro butiker med alla slags örnödenheter öppna till kyrkdags, och id sidan af trottoirerna utbjudes desstom, under det förtärligaste skrik och skoj, fisk, grönsaker, sniglar (ett slags ätt, angenäm i smaken och särdeles vegärlig inom den lägre klassen), lemomad, gingerbeer, m. m. allt — ),en peny. Ej af gudsfruktan utan af vana, iler rättare konvenanstvång, besöka melelklassen och de högre klasserna hvarje sudstjenst. Den lägre klassen icke så, y samlad i gathörnen afvaktar mannen dockan 1, då värdshusen, krogarne och lstillena öppnas för allmänheten. Samingarr as sina favoritplatser ju närframskrider, och passar man an se, att på slaget öppnas YI detta himmelrike och kunlerna intaga ögonblickligen hvarje tillzänglig plats. Här tillbringas nu tiden ill klockan 3, då dylika inrättningar tängas för två timmar. Under denna tid ntager hvar och en sin middag och besifver sig sedan med familj ut att hemta risk luft i de vackra parkerna, hvaraf nu innas många i de olika delarne af Lonlon. Den lägre befolkningen besöker åter ärdshusen, hvilka, lifligt frequenterade, ej tängas före middnatt. Ohyggligt är att passera dessa platser något sednare på utonen, ty ett oangenämt buller tränger it på gatan; svordomar, gräl och ölsinsets utgjutelser omvexla med skrik af de hwinnor, som utgöra hufvudfigurer i denna isla tafla. Icke nog att de besöka kroarne, de dricka der glas om glas med nännerna, bärande derunder på armen