Staden och Eänet. Nya Teatern, Gårdagens representation gafs, i likhet med den första, inför nära fullsatt salong, och bifallet var ven denna gång rikligt. Man hade här ett godt tillfälle att beundra fru Strandbergs mångsidighet, i det fru S. uppträdde i icke mindre än trenne mycket olikartade roller, Zerlinas i ,Fra Diavolo, Betlis i ,,Alphyddan och Helenas i, Den sköna Helena, uti hvilken sistnämnda den älskvärda artisten isynnerhet skördade ett lika enhälligt som förtjent bifall. Framropad efter 2:dra tablåens slut, föredrog fru 8. dedacapo-kupletter, hvilka serskildt blifvit författade till försvar tör den så olika bedömda Helenas treputation, och den bifallsstorm, som följde på dessa kupletter, syntes innebära ett tydligt ,,instämmer från publikens sida. Hr Behrens rönte ett rättvist erkännande för sitt vårdade och vackra utförande af Max stora aria i ,Alphyddan såväl som af partiet i dess helhet. IIr Dahlgren sjöng, ehuru ännu ej fullkomligt återställd från sin bröståkomma, Daniels parti (i öfrigt mindre ansträngande än Nemorinos) med den säkerhet och smak, som sedan gammalt gjort denne artist till en favorit hos publiken. Ått hr Uddman var en genomrolig Calchas, är nästan öfverflödigt att nämna. Programmet för morgondagen är detsamma, som vid gårdagsrepresentationen, med den förändring, att scenen ur ,,Fra Diavolo blifvit utbytt mot scener ur ,,Figaros Bröllop. Med anledning af Åhman Pousettska sällskapets fördröjda ankomst hit, torde de oss nu gästande värderade artisterna bli i tillfälle att en eller möjligen ett par gånger mera, än som från början varit ämnadt, uppträda härstädes. — Göteborgs Museum, En framstående person, som nyligen besökt Göteborg och egnar särskilt sin uppmärksamhet åt vårt museum, skrifver med anledning af detta besök bland annat följande: Efter ett par års frånvaro var det med en särdeles angenäm känsla jag, vid ett besök i det såväl till storartad omfattning som värderikt innehäll intressanta Göteborgs museum, fann dess samlingar i flera riktningar betydligt ökade, samt till alla deras särskilda delarj väl ordnade. Och är det endast i ett samhälle, hvarinom finnas ej blott stor förmögenhet hos många enskilde, utan ock, såsom ett lika vigtigt betingande vilkor, i allmänhet håg och sinne för upplysningens och bildningens spridande till alla samhällsklasser, som ett dylikt museum kan uppstå och vinna så hastig tillvext, i ändamål att, genom ett lätt tillgängligt ådligsörande af detta så att säga vetandets materiel, hos den stora mängden sprida kunskaper, hvilka för densamma annars mången gång hade varit svåra att erhålla. Och i allt hvad till kulturhistorien hörer torde det endast vara genom åskådliggörandet af dess under särskilda tider frambragta alster, en klar öfversigt deraf kan erhållas. — Inom den zoologiska samlingen intager naturligtvis den så mycket omskrifna hvalen det första rummet, och skulle utgöra den största prydnad i hvilket lands museum som helst. Skada blott att dess kropps dimensioner äro så storartade, att det måhända skall här möta svårighet, att, utan intrång på annat förut väl anordnadt område, derför bereda en plats, ändamålsenlig såväl för dess förvaring och bevarande, som för dess förevisande. Samma betänklighet torde ock kunna ifrågasättas i afseende på dimensionerna af de penningebelopp, hvilka denna koloss redan slukat, är det kanske är att befara, det de redan derr gjorda omkostnaderna tagit i anspråk så stora summor af den enskilda frikostigheten, att det icke vore underligt om afven den mest storartade m2cenatiska anda deraf skulle känna sig tröttad och mattad, samt sålunda öfriga delar af de mångarade samlingarne komme, åtminstone för någon id, deraf att hafva ett menligt inflytande. — Af öfriga samlingar har mynt-och medaljkabinettet vunnit särdeles värderika tillökningar, samt blifvit på ett ändamålsenligt sätt med mycken omsorg och möda ordnadt. I likhet med större effentiga dylika samlingar hafva mynten blifvit kronoogiskt ordnade i särskilda skåp för de antika och noderna mynten. Uti å skåpen anbragta monter äro de svenska och utländska medaljerna på tt lätt åskådligt sätt upplagde. De svenska mynen och medaljerna, likasom de antika mynten, wo i vackra sviter redan ganska väl representeade, under det att de utländska mynten änuu iro jemtörelsevis få och visa luckor, som dock nåhända snart torde kunna fyllas. Såväl bland nedaljerna som mynten finnas flera som för deas sällsynthet ega högt värde; ja inom hvardera udelningen finnas till och med unica stycken. Säunda finnes sör Karl IX en hittills alldeles okänd nedalj, hvilken genom intendentens för myntkabinettet osparda nit kommit i kabinettets ego. Likaså finnes en pommersk 1 12 rdr för Adolf Frelrik af år 1768, som, genom att konstatera ett iittills betvifladt förbållande, tillika ger en ej vigtig belysning åt den tidens finansförvaltning inom svenska Pommern. Kammarkollegiet hade lemligen, sedan, efter sjuåriga krigets slut 1763, len för dess skull 1758 ånyo började myntningen Stralsund med Febr. 1764 upphörde, funnit skaigt att i Aug. 1767 påbjuda myntning af 50, 000 dr, till hälften i ringhaltigt kurantmynt. Ändanålet dermed skulle vara att sålunda motverka le menliga följderna af Sv. Pommerns öfversvämnande med dåligt tyskt mynt. Som intet Vorvommerskt mynt af 1768 hittills varit kändt, har! nan antagit att myntning 1763 aldrig blifvit satt verket, men det ifrågavarande myntet lemnar nu! lerom ovedesrägligt intyg. — Det är på sådant ätt, som samlingar kunna stundom lemna likasi örväntade som ojäfaktiga vittnesbörd om förut beviflade och omtvistade fakta, utan att samlaren id en saks inläggande i en samling dervid kunle ana den bevisningskraft, som framdeles derned skulle åstadkommas. En hvar samlingsart,