YyKOIHALC. T.U)OKittlIHEHST Decgär all Somderbryta der ok, som trycker Eder, närdt genom ogrundade förhoppningar, det allt vid gränsorna skulle vara förberedt tör ett uppror, har förmått flera at våra medborgare till utvandring. Andra hafva af otörnuftig fruktan flyktat till Italiens fria jord. Vitro, att såväl denna oförnuftiga fruktan, som hvarje oklok enthusiasm endast kunna vara våra fienders verk. Den revolution, som Italien har att uppfylla, kan endast finna sin fullständ iga utveckling i Rom, kan endast triumfera på Capitolium. Våra fiender söka på allt ga revolutionspartiet i Rom, i det de aj a alla liberalt sinnade derifrän. Romare! Sägen ti m, som bäfva tillbaka för tanken på en arrestering, ifall de skulle trotsa en zoavs karbin, att en sann medborgare, om fäderneslandets väl så fordrar, icke bör frukta för fängelset, presten eller legosoldaternas sablar. Sägen de otåliga, som gripa till vapen, att mod utan fö gtighet ofta ledt till barnsliga, ofta skymsliga resultater; att namnet af general Garibaldi, hvilken vi valt, bör afvis hvarje misstanke, det vi skulle töfva mer än nödigt är; att det nnes män, som vidtaga lämpliga åtgärder, lör att bereda framgång åt insurrektiosuen, samt att folket, det verkliga folket, som I hvarken ledes af sinne för oordning, eller af vanhederlig fruktan, endast och allenast måste hålla sig beredt att slå till, när den insurrektionella centralauktoriteten gifver signal till striden. H Ins iskommiteen.ss FRANKRIKE. Morins tal i lagstiftande församlingen, angaende Lragerfrodens art. 5, gifver den franska pressen anledning att med mycken enstämmighliet uttala sig om den hordslesvigska frågan. ,Irance uttrycker sin glädje öfver, att denna angelägenhet kommit på tal i lagsistande lörsamlingen samt att Morin yttrat sin förundran derötvyer, att preussiska regeringen dröjt så länge att infria sina ätagua förpligtelser. De nordslesvigska distrikten — tillägger nämnde tidning — mäste heviljas omröstning, angående deras äterssörening med Danmark. Detta har brensen. på Frankrikes föreställningar, högtidligen lofvat, och endast sälunda kän man lemna upprättelse åt en heroisk nation, hvilkens olyckliga öde rört alla euIropeiska makter. Det är af vigt, att denna klausul i Pragerfreden icke blir en död bokstaf.s —,France yttrar till slut, att man bör lyckönska sig öfver att i lagstiftande församlingen protester blifvit nedlagda angående förhållandena i i Nordslesvig, ty t. o. m., om dessa proteister icke kunna föra till något formligt beslut, hafva de likväl varit så tidsen iga och välgrundade, att hela församlingen tillkännagitvit sitt fullkomliga bifall. Temps (som under den luxemburgska konflikten sälhbsks de mest uthpreglade fredsorganerna) lemnar en kort öfversigt öfver förstnämnde frågas nuvarande ställning, och bemärker derefter: ,, Morin har fästat uppmärksamheten vid, att det var genom I kejsar Napoleons initiativ, som det i Nikolsburgs-preliminärerna upptogs en klausul om Nordslesvigs återlenmande till Danmark. Hvad än grefve Bismarck för ågon tid sedan yttrat, och huru gerna n Preussen vill göra anspråk på, att det ke kan tillkomma någon annan makt sän Osterrike att blanda sig uti Pragerobestridligt faktum, att Frankrike är berättigadt att vaka öfver genomförandet af nämnde traktats art. 5. Månne regeringen tänker härpå? Morin tillät sig ingen! I fråga i detta afseende, och IeOuler har naturligtvis begagnat sig häraf för att icke bryta sin tystnad. Insamlingarne i Frankrike för nordsleswigarne hafva sin närmaste anledning i en till ,,Pays från Morin och Piceioni — begge medlemmar af lagstiftande församlingen — insänd skrifvelse, så lydande: LT Herr redaktör! Vi tillåta oss att begära Eder aktade tidnings medverkan till torman för ett land, som vid alla tillfällen. visat sig vara en trofast allierad till Frankrike. Vi ta härmed de ds skar i Sleswig, som förgäfves vänta på Pragerfredens uppfyllande, och som lemna sina hem för att icke blitva tvungna till tjenst i preussiska armden eller att aflägga ed till konungen i Preussen. Nöden är stor bland dessa offer för den aktningsvärdaste känsla, och danskarne i konungariket göra allt hvad i deras makt står, för att komma dem till hjelp. Öfverallt i Danmark göras insamlingar i detta syfte; qvinnorna bortskänka sina smycken och barnen sina sparpenningar. Men antalet af dem, som äro stadda i nöd, utgör tusenden, och deras familjer, som qvarstannat i Sleswig, äro utsatta för det sta trångmål. Detta sorgliga tillstånd börjar ådraga sig grannstaternas uppmärksamhet. Särskildt har i Norge öppnats talrika subskriptioner för den olyckliga befolkningen. Skulle det icke vara tid på, att vi här i Frankike följde detta exempel? Det är för att bringa denna tanke till allmänhetens kännedom, som vi anmoda Eder tidning, och vi hoppas, att vår plan skall Hblitva förordad hos IIdra läsare. Vi betvifla icke heller, att denna plan skall finna anklang i ett land, der man är så tillgänglig för alla ädla känslor. Vi anse oss böra tillägga, att Danmarks folk aldrig hållit sig tillbaka, då det gällt att lindra olyckor i Frankrike. Det är icke längesedan bevis härpå lemnades, nemligen under de olyckor, som åstadkommos genom öfversvämningen at Loire, I en nyligen utkommen brochyr — med den temligen anspråksfulla titeln: , Solution rationnelle du conflit europcen — föreslås såsom medel att förekomma krigits olyckor ,ett stort internationnellt råd, valdt för bestämda tider genom allmän omröstning, och hvars åligganden skulle bestå uti att, suveränt och oberoende af alla inflytanden från regeringarne, afdömma alla tvister, som kunde förekomma folken emellan. Det är att frukta, det denna rationella lösning af den stora frågan skall få samma öde som dess föregångare. Om Söndag skall turkiska sultanen hålla sitt intåg i Paris, hvilket lärer skola försiggå med ovanlig pomp och ståt. De gamla statsvagnarne voro t. o. m. hemtade från Versailles, då turh iska ambassadören i Paris tillkännagaf, att de icke kunde användas eftersom sultanen ville göra intåget till häst. Djemil Pascha med hela ambassadpersonalen, Kiamil Bey och en turkisk öfverceremonimästare, som uppehållit sig i Paris för att ordna ceremonielet, möter sultanen i Toulon. Storherrn förstår icke ett ord franska, och blir således i Paris fullkomligt beroende af Fuad Pascha. Han synes lägga an på att vid sitt uppträdande der vilja imitera kejsar Napoleon. Så har han t. ex. låtit förfärdiga sig kläder efter den franske kejsarens snitt samt medför sådane hästar, som mest likna kejsar Napoleons favorithästar. I Toulon mottages sultanen af general de Gorgon, markis d Havrincourt, general Montauban och senatorn Chevreau. Dagens post. A MT DTI A 4 4 : ( mm Km — fredens bestämmelser, så är det likväl t