SN HON VIULU JAR I icke kan förmå mig att sätta full tillit till! en grönsaksfru, som på IIötorget i Lördags 4 morse utbjöd präktiga salladshufvuden, uli-. der litlig försäkran till resp. spekulanter, Ja att salladhufvudena hade vuxit upp och! utvecklat sig på morgonen medan hon stod ; och såg på! Men förunderligt är att skädaf den förändring, som i vegetationen ästad-i koms blott på ett par dygn. . Löfmarknad hade vi i år som panligt: majstänger och gungor, lergökar och trum-JI peter rönte lika stark efterfrågan som vanligt af småherrskapet, och ända fram till Riddarhusets fot räckte raden af salustånd, men mammorna orkade ej länge ; d ) ( å 1 1 g 0 sölja sina älsklingar i det allt förintande solgasset, utan betalade de oundgänliga midsommarsgåfvorna utan prut. Ännu mera svettdrifvande voro de begge Midsommardagarne; men det hindrade ej skaror af menniskor att tåga ut åt alla kanter, känkande på väldiga matkorgar, flåsande och badande i svett. Ålla små ångbätar, packade med menniskor, kilade af hit och dit på resor till hufvudstadens närmaste omgilningar. Nidsommaraston vågade jag mig ej ut på ,giälet, men Midsommardagen gick det ej an att vara derifrån, ehuru nöjet var ringa och ski gen dyrt, ty att gå dit var omöjligt, å don måste tagas. Irr hyrkuskar togo rdr för en tre timmars tur på Ladugårdsgärdet, det måste slås ur hågen; återstodo ;hrr åkare, som ej körde under 2 rdr 50! öre i timmen — men sår gå för ett par timmar då! KL. 11 stodo trupperna uppställda i en ofantligt stor syrkant, alla klädda i klädesrockar och klädespermissioner med lägermössor, men utan gevi . Bakom leden stodo soldater med fyllda vattenflaskor. I nedre ändan af fyrkanten stodo konungen och prins Oscar med sina adjutanter. Tätt och ofta torkade konungen sitt svettdrypande ansigte. Regementspastor Schulzberg, placerad i öfre ändan, af fyrkanten, ansträngde sina lungor så! mycket han kunde, men många voro de ej, som kunde höra hvad han sade. Också stördes han ofta af rasslande bryggarkärror, vagnar och droskor. På det hela taget hade ej många af den s. k. fina verlden vågat sig ut. Några musikcorp utförde tillsammans två psalmer och h akten var mycket högtidlig. Derpå marscherade trupperna under full musik hem till sina läger. ! Dessa läger taga sig ganska pittoreskt!! ut med sina långa rader af små skydde-i 1 1 1 l 1 — A— — — AA rr kl at pa r tält. Att små, viga zuaver kunna, 4 stycken, stufva in sig i en sådan der liten! orrkoja kan jag fatta, men deremot icke huru välfödda östgötar och långa dalkarlar med gevär och allt kunde det. FEfter!S all anledning mäste en af dem nattetid, iakttaga en mera afvaktande ställning utan-I för tältet. IIvart man kom, framskymtade!: rader af dessa tält, blott här och der syn1 tes tält af den gamla stora sorten och ? dessa framstodo gonom sin hvithet framf för de små, som ännu äro grådaskiga. c Dansen kring de till antalet tre på gårdet uppresta midsommarstängerna pågick : f I om aftonen med en outtröttlighet, som måste framkalla beundran hos de talrika åskådarne; balgästerna simmade i svett I och förtjusning. På Djurgården var un-si der begge dagarne en ofantlig menniskomängd samlad och på sörfriskuingsställena var det ytterst svårt att få något till lifs-t Häromdagen följde med Aftonbladet 7 och utdelades till dess prenumeranter en L liten brochyr, tryckt hos Norstedt Söner, kongl. boktryckare, med titel Ett! s ord i sinom tid. Om jag ej är illa un-li derrättad lär det vara konungen, som sjelf öfversatt detta utdrag ur generalli Changarniers skrift med anledning af den se föreslagna franska armCorganisationen. )d Man har här väntat på att i Dagligt Allehanda få se en nekrolog öfver en afsfä partiets koryfcer, kammarherren Nils sli Tersmeden, den konservativaste bland de? konservative på riddarhuset, men man har väntat förg: gäfves. Hr Nils Tersmeden var u en liten gubbe, mycket böjd af åren, klen ti och sjuklig. Han uppträdde ej ofta på riddarhuset, men när det skedde, var det Å alltid för att motsätta sig någon fråga, ri som gillades af den upplysta opinionen i s4d landet. Många kunna ej säga sig ha hört gubben tala, ty han var ytterst lägmäld. Vid två tillfällen visade han dock att han sk kunde tala ganska bra ur skägget: det sävar under diskussionen af representationsförslaget samt dagen efter afgörandet, då han protesterade mot ridderskapet och sål adelns beslut. Den gamle mannen lär ta-sat git sig mycket nära af den omröstning, som adeln verkställde, och man anser det d icke osannolikt att den påskyndade hans ti dagars slut. I sitt enskilda lif var han fs en mycket vänlig och hjelpsam man. 8 Tänk! hvad somliga menniskor ändå kunna ha det trefligt i denna jemmerdaen, sköta sig efter beqvämlighet, handla ilt efter som det faller dem in. Se bara på Ilans belgiska majestäts konsul herr Cederlund; en vacker dag tyckte han att det skulle vara mycket roligt att deltaga i den der kappseglingen vid Aarhuus och genast anmäler han sig för sin vackra kutter. Han bjuder ett par vänner med sig, begge sjömän, för att allt skall gå riktigt till. Den ene vännen är hr bankdirektören Wallenberg, f. d. premierlöjtnant, den andre kommendörkaptenen på flottans reservstat, hr von Feilitzen. Tills afseglingstiden iär inne är nog hr Wallen, berg på det rena med guldfranon såsom S. myntenhet och så få Aarhuusarne då ändtligen se rakt in i ansigtet den man, hvars bild ,Illustreret Tidende nyligen P. meddelade jemte en vacker biografi, skriffe ven af en skalk till pseudonym, hvars le verkliga namn man dock redan utfunrp derat. När ni läsa detta bref har man sannolikt ej lemnat sten på sten qvar af sten-så bron, som från Riddarhustorget leder till Riddarholmen. Arbetet med brons borttagande har börjat i dag och går raskt su; andan. Det sker för den allt nivellerande jernvägens räkning. Som ni känner finnes redan en träbro lagd öfver kanalen, invid den nu under rifning varande. Denna gamla Riddarholmsbro byggdes af