Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1867, sida 1

Hannas framtidsdröm. — Vill frua handla smultron i dag? frågade en flicka och tittade in i köket på Holma egendom. — Min kära Hanna, är du ute i detta svåra väder? utbrast fru Grahn och nickade helt vänligt. — Ja, är jag så, frua lilla, men bären äro icke blöta för det, svarade Hanna, för si jag har hatt dem väl öfvertäckta. — Men du sjelf är ju genomvåt. Nå, jag har också gått hela mila i detta välsignade regn, och då kan en la hinna att blifva sur. — Kom fram till elden och torka dina kläder, uppmanade den välmenande frun, du kan ju bli alldeles förderfvad. — Köper frua mina bär då, för eljest skall jag in till stan, kläderna få la torka, när jag kommer hem. Fru Grahn köpte Hannas bär och undfägnade henne med varmt kaffe och förning, innan flickan fick begifva sig på hemvägen. Regnet hade upphört och solen skymtade fram mellan de tunga molnen, då Hanna under glädtig sång vandrade hemåt. Flickan hade gått vid pass en fjerdingsväg, då hon satte sig ned på en sten vid vägen, för att beskåda de penningar, hon förvärfvat på sin handel. Hon framtog och vände på hvarje slant och log så gladt, då den åter gled ned i skinnpungen. När hon så upprepade gånger räknat, betraktat och gömt sina penningar i påsen, stoppade hon denne slut