Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1867, sida 3

likväl i många fall kunde tjena till mönster fö det stolta England. -Inga andra, än s. k. lef vande gärdesgårdar syntes, och sådana, anlagda Sverge, skulle snart tillskynda landet en nationalvinst jemte mycken prydlighet. Ä. Efter sju timmars färd anlände vi till Liyer pool, der vi genom Thompson åtnjöto samma vård som i Hull. Liverpool är en betydligt stor stad med liflig handel och rörelse. Till någon del har den syskontycke med Hull, men ligger vida öfver i snygghet och lyx. Bland många hundrade fartyg lågo der Europas 2 största, nemligen GreatEastern och dennes närmaste. — Golfven i boningshusen såväl i Liverpool, som i Hull (åtminstone i de hoteller, der vi emigranter bodde), skulle man tro ha varit kasserade stalleller ladugårdsgolf från Sverge, maskstungna och ruttna, med här och der illa inlappade, något nyare trädbitar, och likväl var man mycket rädd om dem. Då vi kommo in i förstugan, ropade värden och gjorde sig med tecken tydligare förstådd, att vi Skulle afdraga våra skoplagg. Tisdagen inskeppade vi oss på den stora ångaren City of London. Här borde brefvet kanske sluta, då jag ännu befinner mig ombord å fartyget; men manad af sanningskärlek, kan jag ej annat än fortsätta, under billig harm öfver de emigranter, som förut ssarit vägen fram, men uraktlåtit att mera i detalj upplysa sednare resande om hvad iakttagas bör. Man tänke sig flera hundra personers ögonblickliga sträfvan att åtkomma de bästa hytter, under allt detta ej ihågkommande den stora nödvändigTheten, att de personer hålla sig tillsammans, som vilja bo gemensamt eller i närheten af hvarandra! Vidare bör man ha väl reda på sina medföljande småsaker, icke blott packlårar; ty, utom risken Jaf tjufnad, kunna ens effekter lätteligen förkomma i hvimlet, och bör man alltså ha äfven den minsta persedel omsorgsfullt och tydligt märkt, och ändå skall man alltid erfara, att många äro sysselsatte hela vägen öfver atlanten med attleta, Joch ändock få ej alla rätt på sina saker. Efter denna villervalla började en annan, som man omöjligt med lugn kunde bevittna, nemligen nedstufvandet af emigranternas effekter. En forslare af ved eller malm afstjelper ej så vårdslöst sitt lass, som besättningen handterade våra saker. Förmodligen har feghet eller lojhet hittills befriat vederbörande från anmärkning; ty hvad man i det fallet gör, kommer ej en sjelf till godo. Möjligen kunna vi gagna efterkommande, då vi nu, sedan detta bref är skrifvet, vilja uppsätta en anklagelseskrift, som omsider genom allmänna tidningar torde bli känd i såväl Norge som Sverge. På fartyget kommer en ytterligare tilldragelse nu i sin ordning. Sedan nemligen allt ansågs klart till resan, företogs den så kallade läkarebesigtningen på följande sätt: alla kommenderades ,på däck för att undergå besigtningen, som sades skola försiggå på några minuter, hvadan inga förberedelser vidtogos. Vi gingo lydige efter gifven befallning. Sedan vi väl uppkommit, började det hagla under blåst, hvilket gjorde luften genomträngande kall, och i detta väder fingo vi stå 11 till 2 timmar, under hvilken tid mången fattig moder med spenabarn på armen gråtande instämde i barnets skrik, anropande Gud om förbarmande, och så fortgick denna klagan, tills man varseblef en rörelse, som liknade de fångnes förlossning. Besigtningen försiggick på följande sätt: Läkaren, placerad i ,lä vid en trappnedgång, befallde alla gå derförbi. I en sorts gåsmarsch sågs denna skara, skälfvande af köld, blifva beskådad såväl af läkaren, som andre nyfikne; och dermed var besigtningen gjord. För att vara noggrann och fullständig, bör jag dock nämna, att han tog en Örebrobo i hakan, och lär en flicka ifrån Skara också ha blifvit observerad. Dagen efter denna vigtiga förrättning lägo många sjuka af den ädragna förkylningen, och genom budskickningar till läkaren, kom man nu till allt mera visshet om, att läkarevården i ordets fulla betydelse är , fri ombord; ty efter flera eller färre timmar fick en och annan — recinolja. En fattig, sjuk hustru har dock fått 1 butelj porter. Öfver provianten ombord är orätt att klaga (det usla kaffet hör ej till födan), ty mången emigrant äter vida sämre hemma; men, ovana vid matlagningen, kunna en del ej förtära maten, synnerligast då få äro och varit frie från sjösjukan. Vi ha varit skonade från verklig storm, men temligen stark och kall blåst har det dock varit nästan hela vägen. Passerandet förbi Newfoundslands-bankarne var den kallaste biten under resan, och golfströmmen, som nästan omedelbart lerefter passeras, afbryter denna: köld, ungefär som ett lindrigt varmt ångbad. Hvalar och andra fiskar ha varit synliga närmare amerikanska lanlet. Vi äro, Gudi lof, alla vid godt lynne. Vi Örebroboar ha den bästa platsen, nämligen förens mellandäck närmast midskepp. Natten till den Juni framföddes ett barn ombord. — Jag nedkrifver dessa rader här, på sängbrädet, såsom vord, under störande buller. Lotsen kom ombord går, och lefva vi, om allt går väl, äro vi till frällen i Newyorks hamn med hvarken vinst eller örlust på menniskoantal. I händelse någon vill emigrera, bör han af företående lära att medtaga säkra bröstech magIroppar, terpentin, konjak, bränvin, sylt och sater, rökt och salt sefvel, smör, est, torrt bröd, reserverad mjölk, inlagd sill och anschovis, ägg, wvetemjöl. (Man får koka och steka emellanåt). I dag, Söndagen den 2 Juni kl. 11 f. m., ropales: land, land! — och nästan alla strömmade ned friska, barnsliga glädjebegär upp och riktade pejande blickar åt vestern, hvarest andra, med illhjelp af kikaren, hade gjort den efterlängtade pptäckten. Efter en stunds omvexling med sång ch postillopredikningar såg ögat, genom de i nängd likt stora hvita svanor simmande fartygen, n fjerran, mörk skuggning, som småningom förtdligades genom en växande olikhet mot luften ch vattnet. Det är solvarmt, och så lugnt, att afsytan krusas endast likasom på lek. Jag måe nu upp och glädjas med de glade. Farväl, älskade anhörige och vänner! Mottagen in tacksamhet för bevisad vänskap! Nästa bref kall, om Gud vill, räcka från Newyorks hamn II Minnesota. Tilldess farväl! Herren beskydde der och vårt kära fosterland! Aug. Sahlström. Rättegångsoch Polissaker. I I — — — 22 ALE — CSOO L—Uv2 OS — — —