Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1867, sida 2

lingen, — vär gäst skall nödvändigt resa härifrån; bär ner alla sakerna på feluckan och säg till Mathieu att han kommer u p. Efter en kort stund anlände denne; han var en stor herkuliskt byggd man med ett särdeles slugt utseende. — Mathieu, sade de Norlandie, — denne herre blir passagerare med dig, — det är en vän till mig, och jag vill att du visar honom samma aktning som du är skyldig mig, — akterkajutan är till hans disposition och kom i håg, tillade han med ett visst uttryck i rösten, att han är en af mina bäste vänner. Sednare på qvällen lade det lilla fartyget ut och väntade endast på landtvinden för att utbreda sina vingar till flygt. Just då denna skymning, som vid stränderna af detta haf är så kort, inträdde, vinkade de båda vännerna hvarandra ett sista farväl. Svensken gick nu ned i kajutan för att orientera sig. Det första som han observerade var några korgar fyllda med viner, matvaror och frukter, samt på det lilla bordet en låda havanacigarrer. På denna var medelst ett munlack fästadt en papperslapp, hvarpå de svenska orden Lycklig resa, — välkommen åter stodo skrifna. — Tack, redlige vän, hviskade den unge mannen för sig sjelf i det han tände en cigarr och, kastande sig på den lilla soffan, invaggade han sig i minnen och tankar. Efter ett par timmar väcktes han af en stöt mot skutans bordläggning och ett tasslande på däck, som för hans vanda öra tillkännagaf en bäts tilläggning, seglens hissande, skotens anhalning och dylikt. Nu öppnades dörren och Mathieu inträdde.