Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1867, sida 2

— —— — dess enkla nöjen, efter du nödvändigt vill resa? Nej, min bäste vän, det har jag visst icke, — men du har med så lysande färger beskrifvit det herliga Spanien och din intressanta resa dit, att jag omöjligen kan motstå min längtan att se dessa sköna nejder, isynerhet nu då tillfälle erbjuder sig att med samma skeppare och på samma fartyg få företaga denna äfventyrliga färd. — Ja, men vänta ett par veckor så kunna vi göra denna tur på Svea och följas åt. — omöjligt! Svea är ett utmärkt fartyg och en af de vackraste pleasurejakter jag sett, men det blir ej, detsamma. Nej, denna lilla felucka, — dessa råa smugglare, — denna brist på komfort — denna oroliga försigtighet att ej blifva ertappad, — ser du det är det pikanta. — Jag medger, yttrade markisen, att du har rätt och det är i sanning ganska förargligt att jag ej kan följa med dig, men du vet sjelf — — — Ja, ja, min vän, äfven du vet att jag, då jag företog denna resa, hade till mål Medelhåfvet och dess stränder, samt detta mystiska pyramidernas land, som alltid lockat min håg, — få se om jag, då jag öfver Syrien, Konstantinopel, Grekland och Italien återvänder, kan få tillbringa någon tid hos dig, — nota bene om kassan tilllåter, och jag är välkommen. — Hvad det första vidkommer, så vet du hvad jag tillbjudit dig och det sednare — en blick och en handtryckning afslutade meningen. Markisen ringde och hans favorittjenare, en ung hindu, inträdde. — Thai, sade han på engelska till yng