Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1867, sida 2

on i början af Februari år 185— tvenne mga män förtroligt samtalande med hvarmdra; båda voro omkring 23 år gamla, och ehuru de ej voro det minsta slägt, nade dock den nyckfulla naturen så att säga stöpt dem i samma form, — deras mödrar skulle hafva misstagit sig på dem. Den af de unga männen som gick på venstra sidan var slottets egare, Markis de Norlandie; hans fader hade varit svensk, och sedan han i Orienten genom sitt giftermål blifvit egare af en enorm förmögenhet, bosatte han sig i Frankrike, köpte en markistitel, hvilken han, jemte några millioner, vid sin död ett par år före tiden af vår berättelses början, efterlemnade åt sin ende son. Den unge markisen var af en stark, medelmåttig växt, med blåa ögon, svartbrunt hår, mustacher och pipskägg. Han var kanske för mycket excentrisk, men godhjertad och glad. Den andre unge mannen var svensk och, såsom vi redan antydt, af samma växt och utseende som markisen, och de båda männens likhet sträckte sig äfven till tycken och tänkesätt. Under de Norlandies resor i sin faders fidernesland Sverge, hade de båda unge männen formerat en bekantskap, som snart öfvergått till en vänskap för hela lifvet. På inbjudan af sin vän hade den unge svensken tillbringat en del af vintren på la Norlandie. En tjenare inbar kaffe med likörer och, de unge männen slogo sig nu ned i en soffa, njutande den aromatiska drycken, — Nå, min vän, sade markisen, tändande en af dessa äkta och sällsynta havanacigarrer som af rökare så mycket värderas, — du har då ledsamt vid la Norlandie och