nn l—5 eller kanske rättare för längesedan försvunna känslor; ej heller spårade han hos henne åtrån efter andra, bättre förhällanden; tvärtom hade hon ju sagt, att hennes nuvarande verksamhet passade bättre för henne än någon annan lefnadsställning. Med vanlig manlig egenkärlek hade han hitintills endast öfvertänkt hvad han skulle förlora eller vinna genom att uppoffra sin frihet; nu deremot måste han äfven öfverväga hvad hon, den fria, sjelfständiga qvinnan skulle afstå, och hvad hon skulle vinna genom att blifva hans hustru. Då han äsidosatte sin egoism och fåfinga, insåg han att äfven hon hade offer att bringa; hennes nuvarande lefnadsförhallanden tillskyndade henne tillfredsställelse och en lönande verksamhet; hvad kunde hon vänta mera af lifvet? — Att foga sig i nya förhållanden, på visst sätt utbyta oafhängighet mot beroende, och för sin öfriga lifstid underordna sig en mans vilja och möjliga nycker, det föreföll honom vid närmare besinnande vara ett så äfventyrligt företag för henne, att endast kärleken kunde minska hennes uppoffringar. Att denna ännu bodde i hennes hjerta vågade han icke tro, men emedan hans sista hopp berodde derpå, måste han utforska det, och han begagnade det enda medel han ägde. Han återförde samtalet till deras möten i H., och frågade huru hon hade tillbragt tiden straxt efter sedan hon hade lemnat denna stad. — Ett smärtsamt uttryck visade sig i hennes ansigte, då hon allvarligt svarade: — Ah, den närmaste tiden efter min återkomst till hemmet var tung och dyster, — och lemnar intet ämne till meddelanden, men dess rön bevarar jag med