Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1867, sida 2

telse. Saken är att vi blifvit bortbjudna till middag hos några slägtingar klockan half fem, och måste nu öfverlemna er åt Julie. Hon skall först sednare sammanträffa med oss på teatern. Der var blott ett ögonblick, som Harder var ensam, men under denna korta tid tänkte han: — Skulle jag vara föremål för en spekulation? Julie sade ju straxt vid vårt sista möte, att jag ej kunde kallas en gammal ungkarl, — jag var ännu en man i mina bästa år; — äfven hon tycktes således — — Längre kom han ej i sina funderingar, dörren öppnades sakta, och lugn samt mild kom Julie emot honom. — Hvad det var vänskapsfullt att ni kom, sade hon, — jag fruktade nästan att ni ej hade fått tid eller hade glömt att jag reser härifrån i morgon, och jag ville så gerna tala litet med er, innan jag återvänder hem. — Återvänder hem! upprepade Harder. Hvar har ni ert hem? Jag var förra gången nog egenkär att endast tala om mig sjelf, utan att fråga. Jag har sedermera insett att detta var både ohöfligt och ovänligt, tillade han litet tveksamt. Misstron vakade ännu. Hon tycktes ej höra den sista meningen och svarade: — Jag har mitt hem här på Seeland i S. der jag har en temligt stor flickpension. Gud ske lef det går nu så bra, att jag kan taga flera yngre krafter till hjelp. (Forts.)