Hvita Frun) Novell ar Elisabeth Martens. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Det var likväl endast en kort stund de vederqvicktes af dessa uppfriskande intryck; de måste snart gifva vika tör minnet af de stunder och tilldragelser, som följt derefter. Smärta väckte de icke numera; med tillhjelp af tiden och allvarlig föresats hade Julie blifvit qvitt denna pröfning, och ehuru den hade efterlemnat spår i hennes yttre och inre, så förekom den henne nu kort — och säkert gagnande i sina verkningar. Men hjertefrid utestänger likväl icke vemod från sinnet; den beskuggade äfven alla hennes minnen från den tid, som följt efter hennes första möte med Ilarder, och den blandade sig med hennes innerliga önskan att ännu en gång sammanträffa med honom. Då hon i tankarne återkom till denna ofta närda önskan, lät hon ofrivilligt sin blick sväfva öfver åhörarne, den halkade äfven förbi honom, — men det var den unge mannen hon sökte, sådan han framstod för hennes minne, — derför kände hon ej igen honom, der han satt på något afstånd från henne, och ej heller sednare, då han i korrideren kom att stå helt nära henne. Hon var i sällskap med sin fordna elev, ) Se II-T. N:o 136;