Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1867, sida 2

Bref, (Från redaktionens korrespondent.) London den 10 Juni. Med synnerlig glädje får jag härmed meddela, att vår unga älskliga lendsmanninna, sångerskan fröken Christina Nilsson, som i Lördags för första gången uppträdde i England, gjorde en utomordentlig furore. Engagerad att under saisonen biträda vid , Her Majestys Theatre, introducerade hor sig i , Violettas röle i yla Traviata. Salongen var till ytterlighet fullsatt, och publiken den finaste och mest konstälskande här finnes både från London och landet, emedan, som bekant, noblessen i anseende till parlamentets sessioner uppehåller sig till dess slut här. Redan hennes inträde på scenen gjorde ett behagligt intryck på publiken, och efter hennes första duett, som hon måste sjunga om, (något högst ovanligt i England) blef hon utomordentligt applåderad. Efter hvarje akt likaså, samt slutligen efter pjesens slut framropad. Med ett ord publiken var förtjust, och Christina Nilssons uppträdande har gjort ett enormt intryck. Alla tidningar täfla em att höja henne till skyarne. Då nu en del af de större tidningarne hållas i Göteborg och således äro tillgängliga för att inhemta deras tankar om den svenska sångerskan, alla uteslutande högt berömmande, vill jag endast härmed sända ett utdrag af tidningen , Daily Telegraph, hvars musikreferent är mycket sträng. Han yttrar: Fröken Nilssons engagement tyckes vara det bästa mr Mapleson kunnat företaga, under hans korta men djerfva föreståndarskap; så åtminstone synes det oss, tillföljd af det enthusiastiska emottagande hon rönte i Lördags, då hon för första gången uppträdde i England. Sannt är, att man ej kan med bestämdhet gifva sitt omdöme efter första uppträdandet, isynnerhet då nykomlingen kommer med högt anscende och då nyfikenheten på det högsta blifvit retad, men om vi ock medgifva att många förtjusta beundrare insunno sig med afsigt att applådera, så kan ej annat sägas, än att debutanten tydligen i Lördags i utomordentlig väg vann publikens ynnest. Hennes beundransvärda utförande af den svåra musiken, skrifven för Astriaflamente, bidrog till stor del, att det lyckades i Paris åter kunna utföra ,la Plute Enchantee, och i .Martha samt ,la Traviata fortsatte hon sin framgång. Förmodligen valde hon derföre för sin debut Violettas röle. Vi anse det orätt. Efter första införandet af denna opera i England kunde endast fröken Piccolominis eldiga sång och lif hålla den uppe, men det moraliska England tålde ej att se en ,dame aux camelias vara hjeltinnan. Detta är orsaken, hvarföre vi sade, att det var orätt af fröken Nilsson, att debutera i , Violettas röle, men vi få erkänna, att hon utför den så litet stötande som möjligt. Hon är särdeles fin och ,,ladylike, ieke allenast till utseendet, utan äfven i sättet att föra sig; äfven då musik och ord antyda motsatsen. Hon tyckes ej uppfatta rölen såsom ämnad för Pariserscenen, och just derföre gör hennes utförande sådant intryck. Musiken i , Traviata är ej hinderlig för en så omfattande och utbildad sångerska. Hennes röst är en klar soprano sfogato, ej så kraftfull, eller i stånd att åstadkomma , colour, men så fullkomligt ren och klar, att den med lätthet hinner en höjd, som många större förmågor förgäfves eftersträfvat. Aldrig söker hon någonsin det minsta forcera sin röst, hvarigenom dess angenäma skönhet förlorar, och tonen framkommer med största lätthet. Intonationen är felfri och ytterst noggrann och skalan synnerligen flytande och riktig. Fröken Nilsson synes tycka om eller vilja visa att hon kan hålla ut tonen länge, ibland gör hon det längre än nödigt, men skälet lärer vara, att visa sin öfverlägsenhet. Dryckesvisan måste hon sjunga om, likaså sista arian i första akten, och hade hon då den stora utmärkelsen att 2:ne gånger blifva framropad. Hennes spel är utomordentligt beundrans