specielt hvilka försigtighetsmått som härutinnar vidtages af direktionen vid barnhus eller fattig försörjnings-inrättningar i Stockholm; men hva insändaren specielt känner, är att fattigförsörjnings-direktionen i Göteborg ofta utlemnar bar åt landet till personer, som äro allt annat än pas sande till barnuppfostrare, och hvaraf ofta följer att de små värnlösa barnen prisgifvas åt nöd och elände. Det står i verkligheten så till, att i flera orter på landet har en hel hop personer, som äro så utfattiga att de icke kunna försörja sig sjelfva, gjordt till sin ,födkrok att taga barn från Brackeni Göteborg, såsom de kalla det, för att på den lilla betalning som erhålles, kunna uppehålla sig sjelfva och sina egna barn. Ja insändaren skulle till och med kunna uppgifva exempel på fattiga personer, som riktigt i stort slagit sig på en sådan ,industri, i det de förskaffat sig 3, 4 och flere barn på samma gång, dels från ,Bracken (fattigförsörjnings-inrättningen) och dels från enskilda personer i Göteborg, så att det tillsammans med deras egna utgjort en stor svärm; och då de icke hafva annat försörjningsmedel än den lilla betalningen för barnen, är det klart att dessa sednare äro utsatta för både svält, köld och vanvård, och är det sällsynt att sådane barn erhålla någon undervisning, då de uppnå den åldern; ty dels hafva fosterföräldrarne ingen omtanka derom och dels äro barnen så nakna att de icke kunna inställas i skolan. — Det har ofta förundrat insändaren att såväl bemälde direktion som enskildta personer använda så liten varsamhet vid barns utlemnande, att t. ex. en viss torparehustru i 0.... s socken kunnat erhålla flera både barnhusbarn och enskildtes, och allt som oftast hemföra sådana , till de förres förstärkning och detta utan att någonsin behöfva förete bevis från hvarken pastor, skollärare eller kommunalnämnd om sin skicklighet att sådana barn vårda och uppfestra. Att hon icke behöft förete dylikt bevis, veta vi bestämdt, emedan hvarken pastor eller skollärare skulle velat utfärda ett sådant och icke heller tro vi kommunalnämnden skulle gjort det, om sådant blifvit begärdt — och är det så mycket underligare att hon icke behöft det, som en del andra personer, som mottagit barnhusbarn, icke blott vid barnets mottagning utan för hvarje qvartal då betalning skall erhålJas, måste förete bevis, vanligen från skolläraren, derom att barnet lefver, samt huru det vårdas, trifves och undervisas. Och besynnerligt nog är det just sådana personer som verkligen äro skickliga som fosterföräldrar, hvilka anse sig behöfva sådant bevis, då deremot de som äro både oförmögne och oskicklige dertill, aldrig begära något bevis; hvaraf vill synas som det mera är personens heder som fordrar företeendet af bevis, än sjelfva behofvet deraf. Men den ifrågavarande: torparehustrun lärer vara så ,,gammal i gåle hos bemälde direktion att hon till och med gäller som rekommendation för andra. Detta är emellertid illa för de små barn, som till henne utlemnas, emedan de i det snuskiga hemmet hopas i smuts och elände och långt ifrån äro i åtnjutande af ö den vård och uppfostran, som direktionen väl ändå måtte fordra. Men hvad som förefaller mest för vånande, är, att en rik Göteborgare under flera år haft en gosse inackorderad hos bemälda torparehustru, derför han lärer betala rätt anständigt, utan att någon gång sjelf eller genom aman trovärdig person underrätta sig om huru gossen i verkligheten har det; ty att helt och hållet förlita sig på den s. k. fostermodrens egen utsago, ir lindrigast sagdt oförsvarligt. Den ifrågavarande gossen, som icke lärer kunna minnas något bättre hem, och visserligen nu är så införlifvad med sitt snuskiga hem och sina många olyckskamrater, att han väl icke känner saknaden af något bättre, — är nu omkring 12 å 13 år gammal och borde alltså erhålla någon undervisning ;: men om den Göteborgare, som välvilligt åtagit sig : gossens uppfostran och som möjligen äfven får betala för hans skolgång, derför tror att gossen erhåller någon skolundervisning, så misstar han sig storligen. — Insändaren vill nu icke närmare anifva det opassande ,,barnhem, som isynnerhet stat hans uppmärksamhet; men vill tro att om merbemälde direktiöd kände förhållandena på det intydda stället, skulle det ej gå så lätt för nämnda hustru att dra hem ,,brackebarn — liksom det ock är utan allt tvifvel att den omnämnde gossen icke skulle få stanna qvar i sitt nuvarande hem en enda dag längre, om den antydda Göteborgaren visste hurudant detta hem är. För omkring 3 år sedan hade förbemälde direktion vidtagit den välbetänkta åtgärden att annoda dåvarande folkskole-inspektören Rydberg utt, med detsamma han inspekterade solkskolorna, isven inspektera de ställen hvarest direktionen i iade barn utpensionerade, för att se hur barnen iade det; och i en socken hvarest många sådana darnhem funnos, så att mag. Rydberg ej hann ned alla, uppdrog han skolläraren att i sitt ställe : erkställa denna inspektion och inberätta resultaet; men då hr Rydberg sedan flyttade från orten ; ch skolläraren icke hade någon annans uppdrag n hans, upphörde denna uppsigt, som annars orde varit både nyttig och nödvändig, såsom en: ontroll på fosterföräldrarne och ett beskydd för le små. Sedan har icke afhörts att direktionen, ;ågonstädes uppdragit någon att tillse huru fosteröräldrarne uppfylla sina åtagna skyldigheter och auru de små värnlösa barnen hafva det.