Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1867, sida 1

nom tillfredsställelse skola vi sedermera erfara; för tillfället äro både han och Julie upptagna, icke af ungdomlig, ifrig väntan, utan af en lugn förkänsla af en musikalisk njutning. Detta är äfven det enda sambandet dem emellan; — de hafva ej återsett hvarandra sedan deras sista samtal i H. och hafva ej den minsta aning om, att de nu befinna sig under samma tak; genom ett besynnerligt sammanträffande återhöra de båda denna opera första gången efter tjugofem års förlopp. Julie hade förut tänkt derpå, men Harder icke; likväl är det intet, som kraftigare framkallar minnen, än just tonernas makt, de återföra längesedan försvunna intryck till våra hjertan och framställa längesedan undanträngda bilder för vår fantasi; de förmå likasom att förlytta oss till den tidpunkt, då vi sist lyssnade till dem. Denna afton voro både Julie och Harder i hög grad underkastade tonernas och minnenas inflytande; alltefter som operan fortskred väcktes minnen vid hvarje scen, hvarje särskildt musiknummer, och hela situationen under len der aftonen för tjugofem år sedan tod så lefvande för dem, att de glömde iren och deras verkningar samt kände sig mgdomliga och varma om hjertat. (Forts.) En dufklubb har bildats i Hamburg emellan n mängd egare af s. k. brefdufvor, hvilken med nindst 120 dylika djur ämnar deltaga i en af den nolosiska föreningen föranstaltga täflan mallan