V. En tiderymd af mer än tjugo år! Hvilken ofantligt lång tid, då vi tänka oss den framåt, och hvilka vexlingar af sorg och glädje framstå icke för vårt minne, när vi tänka oss den tillbaka. Om vi föreställa oss hvad som möjligtvis kan inträffa under de nästa tjugo åren, så rysa vi ovilkorligen tillbaka för de många förändringar, de många hjerteförluster, som de troligen skola medföra, och hade vi ej vissheten om Försynens obeskrifliga visdom och nåd, — så skulle det svaga egenkära hjertat öfverväldigas af oro och ångest. Endast religionen, den orubbliga tron, kan bygga en fast bro mellan forntid, nutid och framtid, och likasom föra all vår sträfvan fram mot det enda stora målet — evigheten. Men på många olika vägar föras vi dit! Slägten aflösa slägten, i den yttre verlden ske stora omhvälsningar och i menniskans inre utkämpas mången hård strid, men likväl bibehåller verlden, lifvets yttre, samma skepnad; samma verksamhet, glädje tillfredsställelse och smärta, som våra förfäder bevittnade, se vi nu för våra ögon,