Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1867, sida 2

fnfTrådShHoIdIngen IN Derger. — Skarpskjutning å Karlstens fästning börjades i Tisdags och kommer att lagligen sortsättas till den 18 i denna nånad. Under skjutningen är alltid röd lagg hissad. — Om jernvägsbolagsstämman i Wenersborg sistlidne Tisdag berättar Wenersborgs tidning: I dag klockan 12 börjades jernvägsbolagsstämman. Ånnu klockan 5 är den ej afslutad, hvarföre vi ej äro i tillfälle att lemna alla de upplysningar derom, vi önskade. Lanmdshöfdingen grefve Sparre utsågs till ordförande. Rerisionsberättelsen, som först vid bolagsstämmans öppnande blef utdelad, upplästes. Oaktadt revisorernas alla anmärkningar voro af den beskaffenhet, att de bort till någon påföljd föranleda, blefvo dock de flesta, besynnerligt nog, af bolagsstämman lemnade utan afseende. De af revisorernas anmärkningar som gillades af stämman voro: 1:o anmärkningen mot direktionens förfarande mot kapten Westman; 2:o anmärkningen mot dircktionens sätt att bestämma arvoden i form af rese-ersättning eller annorledes åt styrelsens medlemmar; 3:0 beslöts, på revisorernas förslag, det styrelsen ej eger tillförbinda bolaget framtida årliga afgälder för till jernvägen afstådd jord. Revisorernas anmärkning mot ordförandens förfarande att räntelöst innehafva 66,756 rdr från den 8 Maj till den 30 Augusti förtöll, dock efter anställd votering. Det upplystes nemligen, att ordföranden inbetalt räntan, sedan den af revisorerna blifvit påpekad. Vid denna bolagsstämma förekommo situationer, der man ovilkorligen måste komma att tänka på det allvar, den rättframhet, den öppna svenska ärlighet, som man i fantasiens målningar föreställer sig ha prydt de gamla allshärjartingsmännen. Sammankomster, som denna, bära under närvarande tid vanligen prägeln af sliskigt fjesk och småsinnadt kryperi, och de, som uppträdt i denna den moderna tidens tarfliga drägt, hvad själsegenskaper och sjelfständighet beträffar, fattades icke heller här. Det var derföre med verklig tillfredsställelse och sann njutning vi i dag fingo höra att öppenheten, rättskaffenheten, den omutliga ärligheten ännu ega sina representanter, och säkert skola alla vid bolagsstämman närvarande erkänna att herrarne, kaptenen och löjtnanten, Kricson på det mest aktningsbjudande sätt förstått att rättfärdiga sina förtroenden, den förre såsom landstingets deputerade, den senare såsom revisor af bolagets räkenskaper. Löjtnant Fr. d Orchimont valdes med stor pluralitet till verkställande direktör i stället för direktören 0. H. Bergqvist. Till direktörer utsågos kapten G. Braun och handlanden A. P. Zachau. Samma Venersborgstidning, som innehåller denna korta redogörelse för bolagsstämman, meddelar derjemte den af rerisorerna afgifna berättelse för bolagets räkenskaper och förvaltning år 1866. Denna berättelse, som ännu ej är afslutad, innehåller anmärkningar mot styrelsens, och särskildt dess ordförande, landshöfdingen grefve Erik Sparres, sätt att sköta bolagets affärer, som äro egnade att ådraga ssig stor uppmärksamhet. När i allmänhet våra belags-angelägenheter skötas med synnerlig ordentlighet och samvetsgrannt såtlydande af bolagsordningarnes föreskrifter, så är det anmärkningsvärdt, att undantag derifrän skola bildas just af de bolag, hvari en så hög förtroende-embetsman som en landshösding sitter såsom sordförande, en man, som borde vara framförallt angelägen att dels bevaka det stora stats-intresse, hvarom här är fråga, dels I bolagets, samt utomdess gifva föredömet saf sträng ordning och redbarhet. Om grefve Sparre kunnat undgå en bolagsstämmas ogillande votum för sitt egendomliga sätt att betrakta ett så vigtigt uppdrag, som det han här haft om händer, så synes dock regeringen icke böra eller kunna lemna hans förfarande oanmärkt. Vi vilja med det första återgifva den märkliga revisionsberättelsen, i hopp att Venersborgs tidning äfven kommer att närmare redogöra för sjelfva bolagsstämman, hvarest, såsom man erfar, det åtminstone funnits nägre män, som icke anssett sig at konsideration eller beskedlighetsmakeri förhindrade att behandla saken -Imed det allvar, som förhållandena här hafva ovilkorligen påkallat.