Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1867, sida 2

Hundens klokhet. Derom berättar professor Fee i Strassburg följande tvenne anekdoter: En dam, som var alldeles döf, egde en liten hund, som, när det ringde på dörren, gjorde sin herrskarinna uppmärksam derpå genom att rycka i hennes klädning, alldenstund det lilla djuret var öfvertygadt om, att ett ljudligt skällande skulle vara förgäfves. Det kloka djuret, som alltid ladsagade sin herrskarinna ute på gatorna, varnade henne alltid på enabanda sätt, när en vagn eller ryttare kommo bakefter henne, så att den döfva damen i rättan tid kunde vika undan. Ett snarlikt vänskapsprof visade stallhunden Box mot en häst. I stall, der det står hästar. som tillhöra olika egare, kan man alltid få se, att en hund företrädesvis fattar tillgifvenhet för sin herres häst. I Strassburg stodo i ett och samma stall två hästar, som tillhörde två bröder och sköttes af hvar sin stalldräng. Box hörde likaledes till stallets invånare. Den ene af hästarne fick af sundhetsskäl morötter under en längre tid, medan deremot den andre måste umbära denna läckerhet. Morötterna lågo uppstapplade i ett hörn af stallet, men man märkte snart, att qvantiteten betydligt förminskades och att minskningen var långt större, än som motsvarade hvad den sjuke hästen fick. Man var öfvertygad, att någon stal morötterna, och stalldrängarne beslöto att lura ut tjufven. Men huru stor var icke deras förvåning, då de sågo, att Box, så snart han trodde sig obemärkt, släpade morötter till sin herres häst, som icke liksom den bredvid stående kamraten fick af denna läckerhet. Amerikanska träben. I den gamla verlden är det en olycka att mista en lem, äfven om konsten kan skaffa ett till viss grad fullkomligt surro