Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1867, sida 2

rm nn L—Lk—A— — sallit, älskaren emottog henne vid poststationen, och de gamla skulle tagas med storm; men ack och ve! Gubben Jensen är inte att leka med, han vill hafva en svärdotter med , kontanter, och det blef åter en tragisk scen. Jensen påstod att jungfru Linde skulle genast lemna huset, hon hänvisade till sin rätt att qvarstanna till flyttningen, — hon hade väl ingen annan tjenst, förmodar jag, — och efter många debatter blef resultatet att den olycklige älskaren blef den uppoffrande, han försakade hemmet till förmån för sitt bjertas uivada, hvilken derefter tilläts att stanna der till November. Medan fröken Stein berättat detta hade hon noga observerat Harder; han visste det och sökte derför att visa lugn och ikgiltighet, men de darrande ögonlocken och musklernas ryckning kring munnen förrådde, att det ej var så alldeles lugnt i hans inre; han betviflade ej sanningen af det omtalade, och mera vrede än smärta väcktes hos honom vid den tanken, att Julie älskade en annan. Han hade försummat och åsidosatt henne, utan att göra sig några synnerliga sjelfförebråelser, men att hon kunde föredraga en annan man framför honom och besvara en annans kärlek, föreföll henom nästan som en personlig förnärmelse, och om han hade träffat henne någon af de nästföljande dagarne, medan intrycket ägde sin fulla styrka och bitterhet, så frukta vi att den stackars flickan äfven hade fått höra sårande ord från hans läppar, af hvilka hon minst hade förtjenat det. Men i det hänseendet var hon lyckligare, hon gick så sällan ut, och han var mer än någonsin upptagen af bjudningar. (Forts.)