Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1867, sida 2

der voro ensamma hemma, då han en dag gjorde dem ett besök, och sedan de första helsningarne voro utbytta samt man pratat en stund om allmännare ämnen, sade hon med det leende, som hon visste klädde henne så väl: — Bäste doktor, i dag måste jag handla emot ert förbud och nämna en person, hvars namn ni ej gerna vill höra från mina läppar. — Hon tystnade, fixerade honom några ögonblick, och tillade: — Ah, se nu inte så allvarsam ut, kom ihog jag är en stackars Lvasdotter, således nyfiken och talträngd, och jag längtar efter att berätta er en nyhet medan den är färsk och oförfalskad! Harder sökte att slå bort saken med skämt, men fröken Stein återtog: — Ja, det är en hel roman, hvari lilla jungfru Linde spelar bhufvudrollen; ja, visste jag inte, — tillade hon leende, — att ni blir idel öra, när ni hör det namnet; men det är egentligen ingenting att skämta med, ty de älskande hafva mo gångar att bekämpa —, men nu till historien! Hon berättade derefter huruledes unge herr Jensen hade friat, Julie straxt svarat ja, men hans föräldrar deremot sagt nej; huruledes Julie under suckar och tårar hade bönfallit om deras samtycke, men förgäfves; sonen måste stanna ute på sin qvarn till dess hon blef hemskickad, och de unga tu fingo till och med ej sehvarandra mera. — Men älskande hjertan, vet ni tillade hon leende, — kunna ej skiljas åt; efter ett skriftligt aftal t den lilla guvernanten förbudet, återkom sfter ferierna likasom hade ingenting före