Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1867, sida 3

nsändt) Till Redaktionen för Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning! Uti gärdagens nummer af Eder aktade Tidning är intagen en korrespondent-artikel från Kongelf, hvaruti berättas, att undertecknad d. 4:de dennes deltagit uti en besigtning af Bohus ruiner, för att utröna, huruvida de stenras, som tidtals ske, kunna vara vådliga för vägfarande, samt på hvad sätt dessa ras möjligen skulle kunna förekommas, eller göras oskadlige. Följande anmärkningar anhåller jag emedlertid få framställa: Korrespondenten säger uti fortsättningen af artikeln, rörande denna besigtning, att flera förslag framställdes, för att undanrödja de faror, hvarmed ruinen hotar, samt att ett stenkummels uppkastande ,, tyckes vara det lämpligaste. IIxem som tycker så, upplyser han likväl icke. Säkerligen antaga de fleste, som läsa nämnde artikel, att det är besigtningsmännen, som ansett denna metod vara den lämpligaste; så var emellertid icke händelsen. Pör min del vill jag derföre nämna, att jag, vid besigtningen, då en sådan åtgärd förslagsvis omnämndes, förklarade min åsigt vara, att uppförandet af en skyddsmur af erforderlige dimensioner skulle blifva ganska kostsamt, och likväl i lyckligaste tall endast under en kort framtid säkert skydda trafikerande på den nedanför liggande landsvägen. Af dessa skäl afstyrkte jag viätagandet af någon sådan åtgärd. Icke heller har jag yttrat, att en sådan skyddsmur, eller somkorrespondenten säger, ,,stenkummel, skulle ,,ytterligare stärkas genom de mot detsamma från ruinen nedstörtande stenarne. Detta synes mig tvärtom vara ett alldeles nytt och föga lämpligt sätt att ,stärka en skyddsmur; att ett .stenkummel icke kan ega styrka att motstå befarade ras af stora fästningsmurar är min bestämda åsigt, den må öfverensstämma med korresspondentens, eller icke. De af mig vid besigtningen ytterligare uttalade åsigter äro: att en del af vägen samt färjmannens boningshus hvilken stund som heldst kunde träffas af, med skäl befarade, rag af stenar och grus från de sydvestliga delarne af ruinen; att ett säkert sätt att för framtiden undgå denna hotande fara visserligen vore att totalt rasera dessa delar af ruinen, hvilket ganska kostsamma arbete likväl, under den tid det pågick, vore utaf den största risk för alla som behöfde passera den derinvid liggande vägen till färgan; att, enligt min tanka, säkraste och lämpligaste sättet i stället vore att flytta färgstationen längre nedåt Elfven, förlänga vägen utefter södra stranden, samt invid den norra anlägga ett stycke ny väg; som detta sätt likväl måste blifva ganska kostsamt, föreslog jag slutligen: att frågan måtte hänskjutas till sakkunnige personer, med uppdrag att, för frågans fullständiga utredande, göra alla erforderliga undersökningar, samt upprätta kostnadsförslag å dessa af mig föreslagna, eller möjligen lämpligare, åtgärders vidtagande. Jag anhåller, att Redaktionen måtte så snart som möjligt låta uti Tidningen införa detta mitt berigtigande, emedan det för mig icke kan vara annat än ytterst obehagligt, att sådana mina rakt motsatta, äsigter antydas vara af mig, vid ofrannämnde besigtning, uttalade. Göteborg den 7 Juni 1867. Högaktningsfullt Philip Aqvist. ——