Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1867, sida 2

Göteborg den 7 Juni. Danska F:edrelandet meddelar en märklig underrättelse från Slesvig, ,,som har, zheter det, allt utseende att vara pålitlig. I Samtidigt dermed att , Verordnungsblatt hade förkunnat 27 presters afsättning utan pension, emedan de vägrat aflägga trooch huldhets-ed till konungen af Preussen, hafva nya ordres ingått från Berlin, att tillsvidare inga nya prester skola anställas i de afskedades ställe, hvaraf man slutar dertill, att desse ej heller skola nödgas åtlyda det hårda och till en del olagliga påbudet, alt straxt lemna sina prestgårdar. Vidare heter det, att den begynta skatteutskrifningen i Nordslesvig blifvit inställd. Såsom följd häraf har det hopp återupplifvats, att det verkligen är Preussens afsigt att skrida till verkställighet af Pragerfredens 5:te artikel. Enligt telegram i gårdagens Hand.-Tidn., har ,Gazette de France uttalat den åsigt, att den slesvigska frågan skulle komma att, på ett för Danmark gynnsamt sätt, lösas 1 Paris genom de båda kejsarne af Ryssland och Frankrike jemte konungen af Preussen, utan någon omröstning inom hertigdömet. Denna uppgift, som väl öfverensstämmer med hvad Vedrelandet har att förtälja, synes vara ganska sannolik. Kejsar Napoleon behöfver ej insistera på befolkningens hörande, derest Preussen detta förutan återgifver Norra Slesvig åt Danmark, och han skulle näppeligen vinna framgång åt ett sådant yrkande gentemot Ryssland och Preussen, af hvilka makter ingendera kan eller vill godkänna folkomröstningens princip såsom grund för statsrättsliga förhållanden, en princip deremot, hvarpå Napoleon just stöder sin egen makt. Deremot synes det ganska troligt, att kejsar Alexander är lika angelägen som kejsar Napoleon, att få återgifva Danmark den landsdel, som blifvit från detsamma orättfärdigt bortsliten. Det ligger icke i Rysslands intresse att Danmark försvagas, lika litet som att Preussen blir alltför starkt, hvartill kommer att det bör vara kejsar Alexander kärt att kunna, genom sin bemedling, åt sin nära frände, konungen i Danmark, återgifva det land, hvars befolkning danska nationen med rätta betraktar såsom ben af sitt ben och kött af sitt kött. När så Danmarks konung, genom sin personliga ställning till ryske czaren, lyckats åt Danmark återvinna detta land, så stannar nationen till honom derför i en tacksamhetsskuld, som bör befästa dynastien och stäcka de skandinaviska planerna, hvilka utan tvifvel i Ryssland betraktas med så stor ovilja, att den kejserliga regeringen alldrig skulle utan öppet krig medgifva en skandinavisk union. Det vore särdeles lyckligt om de här framställda förmodanden bekräftade sig, ty derigenom vore en af de förtretligaste anledningarne till en Europeisk konflikt undanröjd. Sverge och Norge skola derefter inträda till Danmark i den naturliga och lyckliga ställningen af goda vänner och trogna grannar, täflande och samverkande på den nordiska bildningens område, utan anspråk å ena sidan och utan äregiriga biafsigter eller chimära planer å den andra. Tillsammans skola vi alltmer närma oss våra germaniska stamförvandter, för att med dem gå emot vårt mål, likasom de stora romaniska och slaviska stammarne tydligen söka att sammanflyta i hvar sin grupp. Sådana tendenser böra aldrig förbises,