Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1867, sida 2

kans skarpa öga uppfattat situationen, och den blick, hvarmed hon i förbigående mätte Julie och Harder, sade dem att de voro hemfallna under hennes skoningslösa dom. Denna tanke verkade nedslående på dem båda, men isynnerhet på honom; Julie hade känt sig så glad och lycklig och dessa intryck kunde ej försvinna så plötsligt, men då hon märkte huru förstämd han blifvit, huru det flyktiga mötet hade förjagat hans öppna hjertlighet och återkallat det fremmande förhållandet, blef hon icke blott bedröfvad, utan kände sig äfven sårad och kränkt. Hvarifrän kom denna förändring hos honom? Var det stridande mot hans förhållande till fröken Stein att han sökte en annan, ung qvinnas sällskap? och fruktade han för följderna af detta möte? Ton kände smärta vid att tänka sig denna möjlighet, och hvarken ville eller kunde sätta tro dertill, men en annan förklaring, som mera envist framstod för henne, upprörde hennes sjelfkänsla. Var det möjligt att han blygdes öfver att hafva sammanträffat med henne? Borde den upmärksamhet och vänlighet, som han nyss visat henne, ej blifva hekant för häns intima vänner? Ville han j erkänna att han stod i någon förbinlelse med den fattiga, och beroende unga lickan? Hon ville ej tro det, ty dervid ubbades hennes tro på hans ädla själ; nen tyvärr, den synbara förstämning och örlägånhet, som Han fortfor att visa unler den återstående delen af hemvägen, destyrkte de pinsamma gissningarne, och å de skiljdes åt vid Jensens port, var henes hierta lika så uppfylldt af smärta och nissmod som det nyligen hade varit fullt, f hopp och lycka, och denna sinnesstäm-l.