Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1867, sida 2

flickan, — men tyiflet låg likväl på djupet af hennes inre, och med ögon och öron. gaf hon sedermera akt på honom och Julie; när de träffade hyarandra. De små utfall, hvilka som vålstyng hade berört honom, när hon talado om Julie, hade han ej förut öfvertänkt, de kommo ofrivilligt; hon hade ondt i sinnet mot henne och ville tillintetgöra hennes möjliga inflytande på honom. Under den senare tiden, då hon aldrig hörde Harder omnämna Julie, hade hon kännt sir trygg i den öfvertygelsen att hans kangke Fantiga intresse hade förgått; men del oväntade sammanträffandet, det skenbar förtroliga förhållande, hvaruti hon fann dem båda, ingaf henne på en gång andra tankar. Hom blef mera upprörd in bedröfrad vid dem möjligheten, att han fkulle föredraga det, ensaldiga barnet, som lt0 kallade hepne; hon ville icke tro derpå, det var under nennes värdighet att)tänka sig en jemörelse mellan sitt eglet dyrbara jag och lenna obetydliga varellse. Vi säga, hon e jsene tro, icke tänka. ig detta, men det finnes ofta gränser för len menskliga viljan.) och aldrig i högre rad än när vi könnal oss bedragna eller änkta. Detta erfor frjöken Stein, ty ouppörligt återkommo defssa tankar, och det ar henne ganska vilkomret att Harder cke visade sig i henhes hem under flera agar efter det vumnijmnda mötet; deruner vann hon tid deh lugn för att betämma sitt uppfåäranhe mot honom. (Fort )