Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1867, sida 2

IV. Det fanns intet förhållande mellan Harder och fröken Stein, således hade han ju frihet att söka hvilket sällskap han behagade; långt mindre blygdes han öfver att känna och umgås med Julie och skulle hafva blifvit uppbragt, om någon hade vågat ett dylikt yttrande om honom; — men fruktan för att blifva förlöjligad öfverväldigade honom samt pålade honom ett tvång och en förstämning, som han ej kunde öfvervinna; han visste att det behöfdes långt mindre för att framkalla fröken Steins begabberi, och han ryste verkligen vid den tanken, att han och Julie skulle tjena som skottafla för hennes satirs ilar. Då de första intrycken hade försvagats, fann han det lumpet att han ej kunde sätta sig öfver denna lilla tilldragelse, spm han försökte kalla obetydlig, — men han förmådde det ej. Oupphörligt framstod ninnet deraf, och han ångrade beständigt, ut han genom tanklös hjelpsamhet hade ragt Julie och sig sjelf i denna situation; y att fröken Stein och det öfriga sällkapet hade antagit, att han knäböjande rbjudit Julie de små blommorna, det var letta, som i så hög grad satte honom i örlägenhet. UInder flera dagar besökte an icke amtmannens, han kunde ej beegra sitt obehag, — och många skola nog örstå honom; — verlden blifver ett odjur,