Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 2

ej ville deltaga i måltiden; Julie deremot uppfattade situationen och gjorde den pinsammare genom att blifva förlägen. Den något bortskämde unge mannen kände sig försatt i ett förhållande, som var honom fremmande, men med sin vanliga takt och med hänsyn till Julie sökte han att taga allt från den bästa sidan, afböjde uppmaningen att deltaga i måltiden, men bad att de ej måtte låta störa sig, satte sig på on stol i närheten af Julie och samtalade omvexlande med henne och den öfriga familjen, medan den sistnämnda oförtrutet fortsatte måltiden på ett sätt, som föreföll Julie simplare än vanligt. Icke stort bättre gick det sedan man slutat och bordet blifvit afdukadti största hast. Jensen tände sin pipa, erbjöd Harder att göra detsamma och underhöll honom outtröttligt med skildringar af sin rörelse, sitt tjenstefolk och hvad som för öfrigt rörde hans intressen. Ehuru dessa ej öfverensstämde med Harders, så gick han dock artigt in derpå, sökte att draga fru Jensen och Julie in i samtalet, kort sagdt, uppförde sig som verldsmannen, hvilken förstår att finna sig i alla förhållanden. Julie beundrade hans takt och uppfattade hans goda afsigt, men det plågade henne att han för hennes skull kommit i detta förhållande, och det var förödmjukande för henne att erkänna att han i alla hänseenden stod öfver de personer, i hvilkas sällskap hon tillbragte sitt dagliga lif; hennes eget jag föreföll henne derigenom obetydligare, hans säkra hållning beröfvade henne det vanliga lugnet, från förlägenhet öfvergick hon till en viss stelhet gent emot honom, talade obetydligt, och det lilla hon sade saknade både lif och