Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 2

Med en viss förväntan emotsägs den nya militärstyrkans ankomst till denna stad, och de yngre herrarne isynnerhet rönte ett särdeles förekommande emottagande. I de flesta embetsmannafamiljerna funnos fullvuxna döttrar, dessa skulle dansa, — ja, om möjligt äfven förlofvas — och få voro lämpligare till denna dubbla uppgift än vår unge, älskvärde läkare. Man täflade om att bevisa honom artighet, och inom kort var han en särdeles firad person; intet sällskap kunde undvara honom, ingen tillställning ega rum utan hans biträde vid anordningarne, ingen bal eller konsert var fullkomlig, om han ej deltog deruti, kort sagdt, han blef den lysande stjernan på staden H—s sällskaps himmel. Man visste att berätta en mängd små anekdoter om honom; han deltog i ett Uombreparti när det erfordrades, ja, spelade till och med schack med amtmannen, när han hade en ledig stund; och fåfäng, — som vi ju alla äro — kände han ett visst välbehag vid att vara medelpunkten för all denna uppmärksamhet. a De första utbrotten af glad öfverraskning, då han kände igen Julie, voro alldeles naturliga, men lika så naturliga voro äfven de öfvergångar, som följde derefter; hos mötte han hvarken innerlighet eller värdhet; vi veta orsaken, han deremot kände den ej, och det framstod desto bjertare, då han såg den artighet hvarmed han bemöttes af alla andra. De sm nmärkningarne sårade honom, och då han ej fann någon ersättning hos Julie, undyek ban ovillkorligen att närma sig hen los Jensens bidrog ej till att aleruppväcka den forna hjertligheten,