Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 2

än sjugusertusen tråkundrafemtio millioner rdr, d. v. s. en tredjedel af alla staternas samtliga utgifter. Detta är den del af militäromkostnaderna, som synes i siffror uti hvarje stats budget och utbetalas af sjelfva statskassan; men om man tager i betraktande en mängd andra omständigheter, t. ex. alla arbeten som icke blifvit verkställda af soldaterna under öfningstiden samt alla jords or som af samma anledning icke lemna någon afkastning, kommer man till en vida högre siffra än den härofsan angifna, som dock redan i och för sig är så ofantlig. En mycket aktad författare, Larroque, uppgifver beloppet af Europas årliga militärutgifter till fem tusen tvålundrafemtio milliener, hvaraf 2,250 millioner åtgå, utan att man gör sig reda för hvarifrån de tagas eller kan fatta hvart de taga vägen. De försvinna i luften såsom dunster! Och dessa ofantliga summor — märk väl detta! — utgifvas under fredens dagar, blott för den händelse att krig skulle uppstå. Iluru mycket måste icke då kriget kosta, när det icke längre väntas, utan verkligen eger rum. Behöfs det, sade hr Passy, att göra en beräkning öfver de stupades antal, hvilket i en enda batalj kan uppgå till 20 å 50,000 man, och att erinra om alla de tårar, all den sorg, allt det elände, all den rtviflan, som bli de dödade krigarnes familjers lott? Behöfs det att jag återkallar i minnet, det revolutionskrigen skördade omkring en och en half million offer och kejsardömets krig: ären 1805—14 icke mindre än I1, 700,000? Under sjuåriga kriget blefvo 900,000 man och helt nyligen under Krimkriget 5 å 600.000 man dels dödade, dels lemlästade. Af S:t Domingoarmåen, som bestod af 50, 900 man, återkommo bott 320. Kan man väl beräkna let ar alla arbetskrafter, som sålunda ts! et har sina försvarare, sina beundrare. Det är, säga somliga, ett medel till makt och inflytande, ett vilkor för sjelfva civilisationens framgång. Eröfrinro nyttiga för handeln o. s. v. Vi : har Irland varit England till någon omma, har Österrike haft någon nytta af Italien, Frankrike af Algeriet, Sverge af Pommern och Östersjöprovinserna? Spanien, i hvars besittningar solen aldrig gick ned, förlorade under loppet af en mansälder all sin storhet och lycka. Aila Spaniens eröfringar i Amerika vore för nämnle rike blott en källa till fattigdom. Skabar man verkligen rikedom åt sig sjelf genom att utblotta andra? Nej! Det är icke genom eröfringar utan genom arbete, som en nations välstånd befrämjas. Ett folks storhet och makt få icke bedömas efter vidden af dess landområde utan efter antalet af medborgare, som förvärfva förmögenhet samt utmärka sig genom industri, handel, vetenskap och litteratur. I stället för att egna arbete och tid åt krigiska ändamål, bör hvarje klok man söka en mera gagnande verksamhet. Ännu finnes det berg att spränga, myrar att utlika, vetenskapliga rön att göra. Mod och kraft kunna stärkas genom andra medel än strider och blodbad. En och hvar, som sträfvar för ett godt och ädelt mål, och som, då motgångar inträfta, tappert kämpar till dess han öfvervunnit dessa, har lika mycket värde sem soldaten, hvilken utsätter sitt bröst för kulorna. Hr Passy anför i sitt yttrande en vacker tanke af Tocqueville: Ingenting är bedröfligare än de dygder, genom hvilka något innat än det goda befordras. Utom alla redan antydda olägenheter nar militärvåäsendet det onda med sig, att let underhåller despotismen och den slaka lydnaden, och således i dubbelt mått vidrager till den menskliga karakterens örsämring. Herr Passy framhåller synnerligen vålorna af det långsamma krig, som kallas len väpnade freden. Om 50 millioner tunor säd blefre lågornas rof, om 50,000 nenniskor bortrycktes af koleran, skulle lessa olyckor icke göra så mycket ondt, om den väpnade freden årligen åstadkomner; en berömd läkare har visat att den ulmänna dödligheten är årligen ökad med 0,000 man soldater — män i sin bästa lder och af nationens kärna, hvilka skulle efva och arbeta, om de icke i militärtjenten vore underkastade öfveransträngninar, hastigt ombyte af klimat, m. fl. oförlelaktiga inflytelser, som döda dem i förid. I schweiziska afdelningen på verdsexositionen ser man en temligen fullstänig samling af effekter, hörande till krigs-å lisendet. Man finner medel att förbinda år bredvid de förfärliga instrumenter, om äro afsedda att såra. Men det bästa nedlet mot stympning af armar och ben r det att icke hugga af dem, och bästa så oten för sår är att icke tillfoga sådane. Låtom oss derföre, slutade talaren, häanefter göra korståg för freden; vi hatva inge nog haft sådana för kriget; låt vårt tridsrop hädanefter vara riktadt emot apnen. Detta tal, hvaraf här meddelats ett kort tdrag, emottogs med stormande bifall af en talrika samlingen af åhörare, hvilket ederlägger det rykte, som för någon tid edan utspriddes, att opinionen i Frankrike kulle vara krigiskt stämd. Staden och Länet. En svår vestlig storm har i natt och nder loppet af dagen rasat härstädes samt ntagligen sträckt sig vida omkring. Vattet på elfven och i hamnkanalerna har ppdrifvits till en ovanlig höjd och vid keppsbron slagit öfver kajen. Förbindelen på riviöret med de små ångbåtarne