Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 2

TtolC: IY. ( eo I TTCGMTIKSSTACI. Ä Göteborg den 3 Juni. Det har inträffat hvad man kunde förulse, alt det finansiella trångmål, som varit rådande, skulle gradvis nedgå från den större handeln till den mindre och till Jordbruket samt derifrän till! den stora massan af befolkningen, eller arbetsklassen. I den stund en mängd arbeten i jordtörbättringar, väganläggningar och byggnadsföretag förminskas och afstanna samt i den mån konsumtionen förminskas, i fråga om beklädnad, möbler, m. m., så måste arbetslöshet inträffa, och trångmålet drabbar nu dem, som lefva för dagen. Kommer dertill att lifsmedlen stiga i pris, så som förhållandet varit under detta år, s måste bekymren blifva stora inom dessa samhällsklasser, och dessa bekymmer yttra ig icke i formen af konkurser, men hvad ärre är, uti fattigdom och nöd. Denna boklagliga stillning återverkar i sin ordning på fattigvården, hvars ökade kostnader återfalla på mera bemedlade i kommunalskatter och allmosegifvande. Här ser man den solidaritet, som råder inom det menskliga samhället. Från flera delar af landet ingå dagligen sorgliga berättelser från det stadium, hvari .krisen i sitt kretslopp nu hunnit. Sädesförråderna äro mångenstädes uttömda och man afvaktar med oro en import af spanmål och mjöl från andra länder, förnämligast Ryssland och Tyskland. Arbetarne hafva ingen sysselsättning och finna ingen sådan, när de gifvit sig ut att söka derefter till andra orter, hufvudsakligast till städerna. Man har till och med i vissa trakter nödgats tillgripa det olyckliga surrogatet för mjöl, som af ålder blifvit anlitadt i trädens bark. Under allt detta bekymmer, som ådrager sig menniskovännens allvarligaste deltagande, har lyckligtvis en någorlunda god ärsräxt från förra året jemte höga priser å landtmannaprodukter i betydlig mån förbättrat den sjelfigande jordbrukarens ställning. Mycket stora kapitaler hafva genom utförseln af dessa produkter inkommit i landet, och dessa skola icke undgå, att i sin ordning återverka till ett bättre på de förhållanden, hvarom här är fråga. Arbetskrafterna skola åter börja mera anlitas, liqviderna skola bättre fullgöras, konsumtienen skall åter ökas och ett bättre tillstånd inträda, då landets mycket ökade produktionskraft skall kunna visa sin fulla styrka. Om man alltså lyckligtvis kan med förhoppning motse framtiden hvad det stora näringslifvet angår, så är dock det närvarande — beträffande arbetarens ställning — ganska sorgligt. Men ännu värre hade det varit, om under samma tid lifsförnödenheterna varit belagda med införseltullar, hvarigenom den import, som synes vara förestående, skulle blifvit fördyrad. Och många landtmän skulle sjelfva blifvit deraf omedelbart träffade, enär, då de sålt för mycket, de nu måste äterköpa något. Nu hafva de haft den stora fördelen, att få sälja sina varor till vester för höga priser, hvaremot de kunna återköpa något ringare belopp från öster, sannolikt till lindrigare priser. Differensen har kommit dem och landet till godo. Och under tiden hafva de bibehållit sin trygga ställning i fråga om exporten. Man har nu icke hört en enda röst h derför, att utförseln af lifsmedel sk hämmas genom tullsatser, till att förekomma deras alltför stora fördyrande inom landet, något som under de gamla .goda tiderna rätt ofta inträffade, då lessa osunda föreställningssätt till och med ledde mer än en gång till öppna våldsamheter. På samma gång vi velat påpeka dessa omständigheter — hvilka det är godt att minnas till en annan gång — kunna vi j undgå att fästa allvarligt uppmärksamneten å arbetsklassens i städerna och å andsbygden betryck, hvilket bör mana varje arbetsgifvare, äfvensom ock kommunalstyrelserna, att söka, om o med le största ansträngningar, i möjligaste nån förebygga de olyckor, som ett kringsripande elände alltid bär i sitt sköte. Det är icke blott menniskokärleken, som vär manar, utan äfven klokheten och omanken för egen trygghet. D. N. r lemnar följande redogörelse för