Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 1

hade det redan på förhand blifvit bestämdt, att hon skulle dansa den med ange Jensen. -— Ilarder blef misslynt. — Der är då en grym nyck at ödet, — sade han, — att jag icke anade det jag skulle träffa er här i afton, ty då hade ag inte bundit mig på detta sätt; jag har tanklöst bjudit upp så många damer, som ag kunde tro att det skulle bli danser, endast borddansen har jag fri, och den kan ni inte bevilja mig; men jag får väl finna någon utväg. Med dessa ord bugade han sig och skyndade bort till prostens Alice, som stod och väntade. Såväl under dansen som vid bordet voro Harder och Julie beständig långt skiljda in hvarandra; han var bland de främsta, och hon, samt de herrar med hvilka hon dansade, höll sig deremot blygsamt tillbaka. Atskilliga gånger hade han, un-. der kotilljongen, vändt sig till henne, och hon erfor en ljuf känsla af sällhet, då hen fördes i valsen af hans arm, — men då hon, efter mycken tvekan, slutligen besiöt att sjelt vända sig till honom, hände det sig ej bättre, ån att han under sitt ifriga samtal med sin dam ej märkte det, förrän fröken Adele Stein, som stod bakom, lätt vidrörde hans arm och sade: — Doktor Harder, jungfru Linde vänder sig till er! Å Dessa ord, åtföljda af ett ironiskt leende och en öfverlägsen blick på Julie, berörde dem båda obehagligt och lade den fasta grunden till den skiljemur, som fördom och egenkär fåfänga efter hand uppreste mellan dem; under vistelsen i Köpenhamn hade de stått på samma ståndpunkt i lifvet, men i H. tycktes detta icke mera