Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 1

zuvernant hos en handelsman Jensen här staden. IIär i staden! — utbrast Harder, — let har jag icke hört talas om. Fröken Stein log och återtog: — Det förefaller mig ganska naturligt, ty hvarken Jensens eller jungfru Linde äro så framstående personer, att deras vistande i en stad behöfver anföras såsom något märkvärdigt, men kanske äger lilla jungfru Linde något särskildt intresse för er? De sista orden uttalades med en ironisk tonvigt, och Harder svarade lugnt: — Jag lärde känna den unga damen i Köpenhamn, der hon vistades ett år för att fullkomna sina studier. — Nej, verkligen, afbröt fröken Stein, — pehöfde hon fullkomna sig för att vara guvernant hos Jensens; — dertill fordras visst icke mycket! Hans ytterligare frågor om Julie och den familj, hos hvilken hon vistades, be svarades af hans dam med förnäm tillbakadragenhet; hon kände alldeles icke dessa menniskor, de voro visst mycket he derligt folk, som skötte sitt yrke och höllc sig inom den tarfliga krets de tillhörde Der måste jungfru Linde äfven trifvas, t man såg henne aldrig ute i sällskapslifvet En svag invändning, att denna omgifning ej kunde tillfredsställa Julie, afvisades a fröken Stein, som tillade småleende; — Ja, det kan jag ej bedömma, ty jag står utom allt, som omger henne; men ni bäste doktor, bör inte låta mig genera er gå bort och gläd henne med åsynen af er bekant. Tonen mera än orden berörde Hardei obehagligt och framkallade den i dett ögonblick osanna anmärkningen, att har