Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 1

dD1 — ——————— —5— och unge Jensen. Så länge hon antog, att det endast var föräldrarne, som i sin godmodighiet uppgjort denna plan, bekymrade det lrenne mindre, men då den unge mannen hemkom på Julaftonen, och hon i hans uppförande tyckte sig skönja samma afsigt, fann hon det pinsamt, och hon förebrådde sig att hon, sysselsatt med sitt eget hjeras angelägenheter, ej hade tänkt på andras och derigenom uraktlåtit att genast tillbakavisa hvarje närmande. Hennes uppförande blef numera beräknadt, men hon blef ej förstådd, och hon kom i många situationer, som plågade hennes finkänsliga och derjemte sårade hjerta. Vi behöfva ej tillägga, att det var med allt annat än glädje som Julie under dessa omständigheter beredde sig till den omtalta balen, och då aftonen kom, och hon klädde sig i nästan samma drägt, som hon burit på afskedsbjudningen hos Olufsens, var det med en smärtsam ansträngning, som hon lemnade sitt rum och visade sig för familjen Jensen. Fru Jensens utrop: Hvad ni är söt, lilla jungfru Linde! — framkallade ej den glada sjelfförtröstan, som då tant Olufsen hade sagt ungefär detsamma, det var ju så mycket förändradt sedan dess, och — åter flögo tankarne till honom, hvars bifall hade varit henne så kärt, och hvilken hon säkert skulle återse denna afton; hon darrade vid denna möjlighet och känsde större lust att blifva hemma än att ut ssätta sig för detta möte. I god tid infunno sig Jensens och de söfriga borgarefamiljerna i klubblokalen. Palen var bestämd att börja klockan half 8. och man borde ju hafva tillfälle att sc ssig litet omkring dessförinnan. De da man äfven, till och med mera än mja ön