Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1867, sida 2

Något om helgdagar. Att arbeta är att tjena Gud — säger araben, då han ger foder åt sin häst eller vattnar sina kameler. Det Mosaiska budordet: ,, Sex dagar (af sju) skall du arbeta! innebär samma tanke. Detta budord har dock, inom den kristna kyrkan, trädt i skuggan för det derpå följande: ,på den sjunde skall du hvila?). På det sednare har man lagt så stor vigt, att till och med den cviga saligheten ansetts bero på dess behöriga iakttagande. Och huru kunde det väl vara annorlunda, då det ju är ett Guds bud. Men är icke försatsen: ,,Sex dagar skall du arbeta!, likaså mycket ett Guds bud? Det sednare har man dock ansett sig kunna utesluta ur våra tio budords text, oaktadt det är med dem oskiljaktigt förbundet, såsom hvar man kan sjelf lära sig inse, derest man vill slå upp 2 Mos. 20 kap., 9 och 10 v. samt 5 Mos. 5 kap. 13 v. Ej underligt då ock, att man kunnat stifta en hop andra s. k. ,hvilodagar, utom hvar sjunde dag, hvilkas iakttagande ju står i uppenbar strid mot budet: ,,Sex dagar skall du arbetal. Dock finnas kristne, hvilka taga äfven det sednare budet på fullt allvar. Dit hör särskilt hela den stränga skottska kyrkan och åtskilliga andra. Men inom den lutherska tvekar man ej att stämpla ett påyrkande af samma budords helgd såsom nära nog gudlöst, eller åtminstone religionsfiendtligt. Likval finnas lutherska prester, som icke dela en sådan uppfattning. Då de med allvar betona sabbatsbudet, kunna de icke heller underkänna arbetsbudet, om de också ännu icke lyftat sig till arabens sanna och höga ståndpunkt, att betrakta det redliga, fromma arbetet såsom en gudstjenst. Oss föreligger en predikan af en sådan prest, hvari sabbatsdagens betydelse kraftigt inskärpes. berefter heter det: Men när vi uppställa dessa Guds ords allvarliga fordringar böra vi ihägkomma, att de förutsätta blott Iwar sjunde dag såsom sabbat. De folk, som ej bibehållit de af påfven inrättade sabbaterna, hafva vida bättre (det är uppenbart) kunnat bevara Guds hvilodagsinrättning, än de folk, som gjort intrång i Guds tydliga ord: ,Sex dagar skall du arbeta. Om annandagarne och denna midsommar, hvilken i vårt sabbatsbrytande land ännu qvarhålles såsom en frestelse och inledare till sabbatsbrottsliga sedvänjor, en gång blifva i vårt land dömda, såsom apostladagar och tredjedagar dömdes i våra fäders ungdomsdagar, då behöfva vi ihågkomma Pauli uppmaning: , Så låten nu ingen göra eder samvete öfver bestämda helgedagar eller nymånader eller (dylika ) sabbater, hvilket är skuggan at det som tillkommande var, men kroppen sjelf är i Christus. Den predikan, hvarur dessa ord äro hemtade, är tryckt under titel: Den christna sabbatsläran, och talaren är — P. Wieselgren.