Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1867, sida 4

Vid Victor Hennings graf. Du är ej död: Blott ro har fått, Och rum i himlens gårdar; Det rätta hemmet har du nått, Der Herren nu dig vårdar. På jorden är blott kif och strid; I himlen frid i evig tid; Der må du glädjen njuta! Vi minnas dig från barndomsdar, Fast tidens dimmor falla; Vi minnas nog, att god du var, En älskling för oss alla. Din själ var lik en perla klar; Ditt lit en ljuflig blomma rar, Sem faller af om våren. Uti kamraters trogna ked Du sted i alla öden: I mulna dagar du oek led Med oss i ungdomsglöden; Men log vårt öga, ditt ock log, Och gladt, som vårt, ditt hjerta slog, Och derför vart du älskad. Sof sött: Den vänskap, du oss gaf — IIur tidens våg må strömma — Din lefnadsvår, din unga graf Vi aldrig skola glömma. Ung var du, när du hädandrog: Det lif, som Herren gaf, Han tog; Dock skall ditt minne lefva! l5659. Fridolf.