Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1867, sida 2

——————— Skägg. Såsom bekant äro männen efter regeln f naturen begåfvade med en prydnad, eller hvad nan vill kalla det, nemligen skägget, som det täca könet, äfven efter regeln, saknar och sannolikt ckså gerna ser sig vara i saknad af. Emellertid ar man dock sett qvinnor med detta tecken på arlarulenhet. Vi vilja nämna ett par af de mera äfallande exemplen: Helena Antonia, född 1489 närheten af Luttich, hade redan i sitt nionde år kägg på hakan. Föräldrarne sägo det med förvåing och rakade bort det, men desto starkare xte det. Saken blef bekant och de gingo in till uttich, der de, såsom fattigt folk, framstälde sin ned ett kastaniebrunt skägg utrustade dotter för iskop Ernst, hertig af Bajern. Denne förde henne ill en dotter af erkehertiginnan Maria af Österrike, lå hon i Grätz erhöll undervisning och underhåll amt upptogs bland den qvinliga hofpersonalen. lon hade ett sinbildadt ansigte, svarta ögon, röda cinder och, i sitt adertonde år, ett skägg, som ckte ned på bröstet. — I början af det nittonde rhundradet förevisades i Paris en qvinna med nycket långt skägg, och år 1842 lät i Leipsig se ig ett franskt fruntimmer, fru Leforte, hvars mun r prydd med ett vackert skägg, som hängde ned så bröstet. — Exempel på ofantligt långt skägg 108 män äro icke så sällsynta. Kämpen Rauber, tysk riddare under Maximilian II, hade ett ägg, som räckte ned till fötterna och derifrån iter upp till lifbältet. Rådsherren Johan Bendul Ravensberg. som dog 1677, hade ett så långt kägg, att han kunde stiga på detsamma och linda let tvenne gånger om lifvet såsom ett skärp. I Braunaus sockenkyrka ser man i basrelief bilden vf en borgmästare, hvars skägg var så långt, att let släpade; det blet år 1572 orsaken till hans död, då han en gång glömde att lyfta upp skägget, lär han skulle gå, trampade han på det, slog omull sig och bröt af sig halsen. Genom beskrifingar och afbildningar är äfven Norcross långa igg namnkunnigt. tt egendomligt sjelfmord begicks den 13 Maj i Königsberg, i det en S3 års gammal dödträfvare sköt ihjel sig, för att förhindra, att hans ik skulle bli begrafvet annorstädes än på den nu staden belägna kyrkogården. Det är nemligen eslutadt, att begrafningsplatsen med snaraste skall örläggas utom staden, hvadan gubben ansåg det Må ögsta tiden att få sin ifriga önskan uppyhd.