Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1867, sida 2

som likt bin gå från arbete till arbete; blommor och honing utgjorde ej målet för deras dagliga verksamhet, hvilken ofta var besvärlig nog. Mannen hade att göra med åtskilligt groft folk och grälande kunder, husmodern hade sitt stora hushåll att sköta, sitt tjenstfolk att efterse, derjemte skulle den stora skänklokalen öfvervakas, så att gästerna blefvo tillfredsställda och profiten ej gick förlorad. Denna slags verksamhet finner man numera ej så ofta; den färfining, som genomgår allt, gör det omöjligt för handelsmannen och hans fru att sköta båda delarne; skänklokalen uthyres antingen till en annan, som finner sitt uppehälle deraf, eller den närboende gästgifvaren ersätter landtboarne saknaden af köpmannens varma, rymliga skänklokal. Som vi redan hafva nämnt, var handlanden Jensen arbetsam och tarflig, och denna anda genomgick hela huset, men allt gick i frid och ordning, och det föll visst aldrig fru Jensen in att beklaga sig öfver det lif hon förde, ty på samma sätt hade hennes moder verkat före henne, och samma tillfredsställelse, som hon hade funnit uti att lillaga och utdela de stora portionerna mat och dryck, erfor hon äfven, när hon sörjde för att barn och tjenstfolk fingo lifvets nödtorft sig rundeligen tilldelad. Hon visade sig äfven mild och vänlig mot Julie, var glad öfver att hon fästade sig så mycket vid barnen, ty hon hade hvarken tid eller förstånd att uppfostra och undervisa dem, sade hon, och då dessa efter hand fästade sig innerligt vid sin unga lärarinna, var det en uppmuntran för denna och en glädje för fru Jensen, (Forts.)