Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1867, sida 2

bär, sedan du nu har lärt känna andra förhållanden. Du är inte barnslig längre, utan alltid allvarlig och förnuftig! Julie sökte alltid att afbryta samtalet, när det tog denna riktning; det var henne så svårt att förställa sig inför de sina, men hon ville icke heller bedröfva dem, och hon svarade derför: Jag har aldrig ledsamt hos er, kära föräldrar, men det är ju bra att jag har blifvit förnuftig, det passar bäst för en lärarinna, och att blifva det, är ju målet för er och min sträfvan; det lyckas väl att få en plats, som ni finna god och passande för mig. Det lyckades äfven, ty, sedan hon tillbragt omkring ett halst år i hemmet, erbjöds hon att blifva lärarinna hos en handlande Jensen i H.; han var en äldre man, välmående, men efter gammaldags sed arbetsam och tarflig. I sitt första äktenskap hade han blott en son, som redan var fullväxt, men med sin andra hustru deremot två små flickor, och det var för dessa, som Julie blef antagen till lärarinna. Tillfölje af hennes hjertas dåvarande tillstånd, var det välkommet för henne att komma i en ny verkningskrets; hon hoppades att den skulle binda hennes tankar och göra dem mindre ensidiga; derjemte behöfde hom ej inför främlingar iakttaga så mycken sjelfbeherrskning, och det tröttade henne att nödgas öfvervaka hvarje min, hvarje suck. Det nya förhållandet, i förening med en daglig, lönande sysselsättning, förblef ej heller utan välgörande inflytelse på hennes sinne, derjemte åtnjöt hon i det hemmet vänlig uppmärksamhet samt fullkomlig frihet. Den Jensenska familjen bestod nemligen af dessa flitiga menniskor,