Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1867, sida 2

jag kan helse er från henne, ty hon bad mig helsa alla dem, som ännu komma ihåg henne. Efter missräkningen, som dessa omständigheter framkallat hos Harder, väcktes efter hand en annan sinnesstämning hos honom; han ville ej låta denna ovisshet beherrska sig, han ville hafva ett resultat. Att resa till Julie anhålla om hennes hjerta och hand, samt få föräldrarnes samtycke, det var ju det rätta sättet att få sitt öde af gjordt; — men modet sjönk när han i tankarne genomgick huru litet han i sjelfva verket hade såsom stödjepunkt för sina förhoppninar. : Han ägde icke nutidens ungdoms öfvermod, han var icke säker om Julies genkärlek, ej heller kunde han vara förvissad om föräldrarnes samtycke; en student var då för tiden ingen välkommen friare, — han emotsåg en mängd pinsamma förvecklingar och tviflade på en lycklig utgång. Efter mogen öfverläggning beslöt han således att framför allt egna sina tankar, flit och tid på fullbordandet, af sitt medicinska studium; om ett år hoppades han att kunna taga sin licenciatexamen, och först när den var lyckligt och väl öfverstånden, skulle hans öfriga framtidsplaner framträda och hans hjertas önskan söka sin uppfyllelse. Intill dess måste det tiga. Han sträfvade att utesluta all störande inflytelse, således äfven känslornas, och det lyckades efter hand, ty anden var oupphörligt sysselsatt, kroppen ansträngd, — hjertats kraf saknade deremot all näring och måste tiga; —