Rältegangsoch bolissaker. Poliskammaren. Målet angående det anbud till eldsvåda, hvil ket nyligen inträffat i timmermannen Thorsson: hus å Hagaheden har återigen förevarit i polis. kammaren, då muraren Anton Olsson, som ytt rat hotelser mot Thorsson och derför misstänktes att ha kännedom om huru elden tillkommit, hvar för ban begärt att med vittnen få styrka det har ifrågavarande natt icke varit ute, utan hemma : sin bostad, lät afhöra dessa. . Af deras upplysningar inhemtades, att de trodde det Olsson tillbringat natten i sitt hemvist. v Med anledning af hvad i saken förekommit och då parterna yrkat ansvar å hvarandra, remitterades målet till rådhusrätten. Ä — En ung karl, fiskaren Josef Olsson frår Askums socken i Tossene härad, hvilken jemtc sin far vistats här några dagar å deras i hamnkanalen befintliga båt, har i Onsdags på eftermiddagen stulit något öfver 200 rdr från skepparer C. Forström, förande båten ,,Tre Bröder-., som är liggande i kanalen midt för Gustaf Adolfs torg Dervid hade tillgått sålunda, att sedan Olsson. som är bekant med Forström, varit ombord å dennes båt och sett att han förvarade penningar i ett skrin, hade Olsson sedermera åter kommit dit. och när Forström jemte sin båtkarl begaf sig i land, för att besöka en krog, stannade Olsson var, låtsande sig vara rusig och att han derför icke ville följa med; men då dessa väl aflägsnat sig, knep Olsson skrinet, som stod i den olästplikten, ech bröt upp detta med en knif, hvar efter han tillegnade sjg penningarne. Så snarf dessa saknades misstänktes han för stölden, då anmälan härom gjordes hos polisen, som snart ertappade honom. Han hade förskingrat 15 rdr derför han köpt ett par pjexor och ett par strumpor. De öfriga penningarne funnos qvär hos ho: nom. Vid förhör med Olsson i går inför poliskammaren erkände han sitt brott. Hans gamle far, er välbergad man, var härvid närvarande och syntes djupt uppskakad vid åsynen af sonen i fångdräg och tanken på dennes olyckliga ställning. Målet hänvisades till rådhusrätten, och Jose! Olsson återfördes till cellen. — I Onsdags hade skräddaregesällen J. P. Persson sammanträffat å ett bolagsvärdshus med skräddaregesällen Carl Andersson, som presenterat en annan skräddare vid namn Lindahl, hvilken var i sällskap med Andersson. Medan man här tömde några glas, blef Andersson rusig, hvarför han lunkade till sitt hemvist i huset n:o 64 vid Eklundsatan. Persson och Lindahl fortforo emellertid att ricka om med hvarandra tills det blef så sent. att Persson ej kunde komma in i sin bostad. Lindahl bjöd derför Persson att kinesa hos honom öfver natten, hvartill denne samtyckte. Båda begåfvo sig härpå dit Lindahl är boende, som är i samma rum som Andersson. Denne befanns redan ha gått till sängs, och lade sig äfven Lindahl och Persson, hvarvid den sednare hängde sin rock på en stol. I rocken funnos en assistanssedel a 7 rdr, en af en vederhäftig bonde utgifven revers å 1, 000 rdr och ett köpekontrakt. Följande morgon, när Persson vaknade, gjorde ban den obehagliga upptäckten att hans värdepapper voro försvunna och att Andersson aflägsnat sig medan han sofvit. Då värden, som äfven är skräddare, upplyste, att han någon stund förut bemärkt det Andersson snokat i Perssons rockfickor, misstänktes denne för stölden. Detta bekräftades ock snart, ty frampå förmiddagen inhemtades, att Andersson belånat assistanssedeln för 2 rdr hos en femte skräddare vid namn Bergelin. Sedermera hittade en poliskonstapel reversen och köpekontraktet i en kakelugn å ett bolagsvärdshus vid Torggatan. Inställd i går till förhör i poliskammaren bedyrade Andersson, det meningen icke varit att behålla pantsedeln, utan hade han ämnat att återställa den om åtta dagar. Skuldsedeln och köpekontraktet, hvilkas betydelse han icke förstått hade ban förmodligen tappat på värdshuset, hvarefter någon annan måtte ha kastat dessa papper i kakelugnen. Derjemte påstod han, att de såväl som pantsedeln legat på ett bord, hvarifrån han borttagit dem, men han hade icke hittat på detta fynd i Perssons fickor. En skräddare Fehrnlund, som varit inne i rummet på morgonen, medan alla der ännu låge, vederlade detta, i det han intygade att några papper då icke funnits å bordet. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten, och Andersson insattes i häkte.