Hvita Frun). Novell af klisabeth Martens. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Pe Ett år var den bestämda tiden för Julies undervisning i Köpenhamn, hennes föräldrars medel och tantens gästfrihet nådde icke längre; större delen af året hade förflutit, endast några månader återstodo och delad mellan glädje och vemod emotsåg Julie sitt återvändande till hemmet och sin afresa från sin nya omgifning. Under de tio månader hon varit skiljd från fädernehemmet hade en stor förändring föregått i hennes inre. Den sorgfria, tanklösa barnsligheten hade försvunnit och lemnat rum för allvar, eftertanka och en viss oro, som hon dock hoppades skulle försvinna, då hon återkom till hemmets lugna hamn. Men i denna begränsade krets skulle hon äfven blifva fullkomligt utesluten från all förbindelse med dem, som nu voro föremål för hennes dagliga intresse. Vi säga dem, ty så trodde hon sjelt; hon hade ej ännu hunnit derhän att hon insåg, att det i sjelfva verket endast var en, som fängslade hennes hjerta och tankar, och den fullkomliga skiljsmessan från honom var det, sam rubbade hennes längtan till hemmet. ) Se Hj-T, N:o 123.