Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1867, sida 3

I vanligen blott äro studenter, hade man bifallit äran af nämnde faderskap, men jag afsäger mig den alldeles; hvilket till vederbörandes könnedom och efterrättelse länder. Ekenäs den 28 Maj 1867. N. Olsson. Student-dueller. Dessa barbariska medeltidslemningar förekomma ännu vid vissa tyska universiteter, såsom man finner af följande bref till Öresunds-Posten. Handlingen har försiggått i Jena. Korrm skrifver: I går eftermiddag bevistade jag ett skådespel närstädes, hvars make i ohygglighet jag ännu ej supplefvat, nemligen en s. k. Mensur — ,Pauskerei eller duell med Schläger emellan studenter. 2 Man hade sagt mig att dylika ofta här förekomma — vanligen en till två gånger i veckan — och att man brukade sammanslå dem, eller afgöra dessa affärer till ett större antal på en gång, möjligen för den solidariska ansvarighetens skull, I möjligen för läkarens beqvämlighets, eller för att sså mycket fullkomligare kunna tillfredsställa blodtörsten. Jag hade för någon yttrat min åstundan att se huru dervid tillgick, och, ehuru ,, vittnena min begäran och underrättat mig att i dag skulle mensureras uti ett afsides Gasthof vid den en tre qvarts timmas väg härifrån belägna byn Wällnitz. Dessa dueller äro strängt förbjudna och bestraffas med höga böter eller arrest, men äro så inrotade i vanan och föreställningssättet om ,,heder och anseende för manhaftighet och mod, att man trotsar alla äfventyr och farligheter. Väderleken var ej gynnande för en fetresa, himlen var mörk och molnfull och ett sakta regn föll. Jag beslöt, det oaktadt, att bege mig å väg, vandrade en smal fotstig, genom sköna, glest med skog bevuxna ängar, der man fredligt sysselsatte-sig med att afmeja gräset, och ankom till det ominösa värdshuset kl. omkring half 4 på e. m. Utanför detsamma stodo några tomma vagnar, ämnade för de blifvande sårade, ett par studenter samt åtskilliga fruntimmer och barn, hvilka sednare sågo nyfikne och skrämde ut. En afstudenterne, för hvilken jag presenterade mig och framställde min önskan, ledsagade mig upp i hotellets öfra våning, skådeplatsen för de blodiga tilldragelserna. Det var en större sal med läktare och åtskilliga angränsande smårum, uppfyllda af studenter, till ett antal af öfver ett hundra, dels stående i grupper och dels sittande å stolar och bänkar, som voro anbringade kring väggarne i det större rummet. En spänd väntan och en högtidlig sinnesstämning var rådande ech man talade blott hviskande med hvarandra. Något vackrare än denna samling af ynglingar i deras pittoreska drägter af korta svarta sammetsrockar, rikt broderade med snören och prydda af öfver bröstet hängande mångfärgade breda sidenband, små guldbroderade sammetsmössor af alla möjliga färger, höga kragstöflor med sporrar och den vårdslöst öfver ena axeln kastade, oumbärliga plaiden, torde svårligen vara att finna. Man anvisade mi en plats å läktaren, der jag med beqvämlighet kunde åskåda hvad som komma skulle. Uti det ena hörnet af salen befann sig den ene af duellanterne, som just nu utrustades för den blifvande striden, Kring högra armen lindades en oändlighet af bandager och silkeshalsdukar, öfver bröstet och magen fästades ett af intorkad blod nästan svart läderharnesk, och halsen skyddades genom en tjockt vadderad bindel. Ansigtet och hufvudet lemnades alldeles obetäckta. Vid venstra benet var fästad en rem afs läder, uti hvilken venstra handen skulle hålla sig fast, dels för att ega ett stöd och kunna ge en vridning till kroppen åt höger och dels för att vara skyddad för huggen. Å golfyet var med krita n utmärkt den omkrets, inom hvilken de stridando i borde hålla sig — mensur. Snart infördes motJ 4 ; parten och ställde sig med hotande uppsyn å kritranden midtemot sin vederdeloman, som en stund inväntat honom. Hvar och enaf dem åtföljdes af en sekunderande och en läkare, hvartill kom, med en klocka i handen, ,,der Scheidszeuge, som tillhör i att bestämma när kampen skall börja, när uppehåll får ega rum och när den tidrymd af femion minuter, som den högst får räcka, är förfluten. Alla närvarande uppstode och de å golfvet varande bildade en tätt sluten ring omkring stridsplatsen och kämparne, som begge voro ganska bleka, men kastade trotsigt utmanande blickar på hvarandra. Nu kommenderades ,,auf die Mensur!-l: ,Bindet die Klingen! och ,,Geht los, vid hvilket sista ord sekundanterne drogo sig tillbaka och en strid begynte så vild och våldsam, så med slag på slag, så på lif och död och med så många ,röda runors skrifvande å panna och kinder, att troligen forntidens bardalekar ej vore mera blodiga. Efter några minuters iörlopp var man nödsakad att åtskilja de stridande. Ducllen ansågs ej kunna längre fortgå och var af sådan grund nu fullbordad. Den ene af berserkarne hade bekommit djupa oeh svåra hugg i hufvudet och å pannan, derur blod oafbrutet flödade, fyllande ögongroparne, och den andre hade å venstra kindbenet erhållit ett ,,Hieb, som uppfläckt detsamma och utslagit flera tänder. Ur näsa och mun framforsade blodet. Syhen var förfärlig! Det svindlade för mina ögon och jag måste ut i den fria naturen för att söka något återhemta mig. Vid min tillbakakomst, efter en fjerdedels timmas tid, voro nya kämpande i full fart. Det var tvenne högoch välväxta, kraftiga IAsLF: som slogos med en ungefärlig lika styrka och färdighet, liksom blott för nöjes skull och föga aktande de sår, som de bekommo och gåfvo. Efter sju och en half minuters förlopp afbröts striden under ett par minuter för att gifva duellanterne tillfälle att hvila och taga någon förfriskning, men återtogs sedan med förnyade krafter och fortfor tills de statutenliga femton minuterna voro förbi. Jag kunde ej se på dem när de stapplande fördes ut af sina läkare och vänner. En piga inkom nu för att aftvätta golfvet, sem var nedsöladt af blod, och genast derefter uppställde sig det tredje paret emot hvarandra. Det var ej partie egal. Den ene, en särdeles vacker yngling, var lugn och mycket öfvad, den andre retad, häftig och oskicklig, föll oafbrutet ut och fick det ena såret efter det andra. Man uppmuntrade, skrattade och klappade händerna. En gång afbröts den ena af klingorna, hvars spets hoppade öfver mängdens hufruden tätt till mina föttter och af mig upptogs till en erinring. Efter tolf minuters förlopp förklarade den såsom en beefstek i ansigtet sönderhackade sig hafva erhållit ,,tull satistaktion (han var den förolämpande), och striden var derför slut. Den andre hade endast fått ett skrubbsår i pannan. Det fjerde och sista paret inkom. Körberedelserna voro som förut, men efter utvexlingen af några hugg, erhöll den ene af kämparne — en undersätsig välväxt yngling, med ett ovanligt skönt hufvud — ett så svårt hugg i den högra sidan, att duellen måste arbrytas för att en annan gång fortsättas. Samlingen upplöstes nu och man vandrade i skilda grupper under regn tillbaka mot staden. Jag åtföljde en af de större flockarne. Såsom något anmärkningsrärdt måste jag upptaga, att, såväl nnder hela tiden duellerna varade som sedan å värdshuset och på hemvägen, ej det ringaste stoj eller oväsende egde rum och ej ett enda glas vin förtärdes. Men hvilket barbari — hvilka förvända begrepp om heder och mandomsproft —. och detta är dem som söka andens förädling, af bildningens blifvande representanter. Blandade ämnen. l