Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1867, sida 2

Utfärden skedd . 3 på e. ukomsten till staden något efter 8. I e. m. har studentbeväringen en fältmanöver ute på Eklundshof, och mycket folk har gått ut att åse densamma. UTRIKES, TYSKLAND. Då man erinrar sig huru häftigt Bismarcks organer anfallit den österrikiske premierministern och på allt sätt förföljt honom, måste man förvåna sig öfver den förtjusning, med hvilken man nu uttalar sig om honom från detta håll. Då Beust blef utrikesminister i Usterrike förklarade man oupphörligt, att häruti låg en stor förödmjukelse för Österrikarne, enär kejsaren, genom att välja en utlänning, gaf tillkänna, det han icke bland sina egna undersåter kunde finna någon, som var uppgiften vuxen. Man försäkrade till på köpet, att kejsarens val fallit på den man, som man i Preussen valt till syndabock! för allt, som gick galet i Tyskland, en man, hvars namn man snart sagdt hade gjort till ett smädord. Nu har Beust helt plötsligt i samma organers ögon blifvit en stor statsman, och ,Nordd. allg. Zeit. tager den länge förhånade motståndaren i försvar mot hans motståndare i Wien. I en artikel om kejsarens af usterrike throntal yttrar nämnde tidning: ,, Att en kejsare erkänner en konstitutionell författnings företräde, under det han samtidigt försäkrar, att de författningsenliga rättigheterna och friheterna icke mera skola antastas, förtjenar ett tacksamt beaktande. En lika stor tillfredsställelse måste det väcka, då kejsaren tilll slutet förklarar, att Österrike icke tänker utöfva repressalier, utan söker en ädlare upprättelse. Vi vilja gerna tyda dessa ord sålunda, att detta usterrike, som fått så många hederliga sår och så länge kämpade med oss om den politiska hegemonien i Tyskland, nu skall begynna en ädlare täflingsstrid med oss i fredens och frihetens intresse. Då usterrike på allvar afstår från repressalier, skola vi icke vara de sista, som räcka det handen öfver krigets tillslutna afgrund. Må det verk lyckas, på hvilket riksrådet nu arbetar! Ett fritt Österrike är en garanti för den europeiska freden och en säker mur emot Rysslands aldrig hvilande äregirighet; våra bästa önskningar och sympathier skola vara med ett sådant Österrike. Det är längesedan man i Berlin talade om Rysslands äregirighet; ty Ryssland och Preussen hafva hittills beständigt gått sida vid sida, och i Berlin har man alltid insisterat på den ryska alliansen gent emot Frankrike. Det är kejsar Alexanders resa till Paris, som väckt vänliga känslor i Berlin mot Österrike och en plötslig fruktan för Rysslands äregirighet. Angående Österrikes ställning till Preussen heter det i en annan korrespondens: , Man påstår, att Beust efter Londonerkonferensens slut åter sökt närma sig till den franska regeringen. Usterrike lärer hafva gifvit tillkänna, att det motsatte sig ett krig och vägrade ingå på de härom gjorda förslagen, af det skäl, att det var alldeles ur stånd att kasta sig in uti ett så vidt utseende företag, utan måste använda hela sin kraft på ordnandet af sina inre förhållanden. Men häraf får man icke draga den slutsatsen det kabinettet i Wien skulle hafva beslutat sig för att finna sig i sin underordnade ställning, för att låta Preussen herrska öfver hela Tyskland. ITALIEN. En piemontesisk tidning omtalar, att Garibaldi afrest från Florens och nu befinner sig på Castelleti vid Signa hos sin vän deputeraden Caltani Cavaleanti, hvilken har en landtbruksskola med 70 lärjungar, som samtliga bära den bekanta garibaldi-drägten. Garibaldi tänker qvarstanna här någon tid, och sysselsätter sig emellertid med att undervisa lärjungarne i det för honom kära jordbruksyrket. Angående de i Rom nyligen skedda arresteringarne skrifves den 17 dennes till den franska , Journal des debats: — — -— — — — —— — DSC — nn För några dagar sedan hade i Rom spridt sig det ryktet, att en af Garibaldis högre officerare i hemlighet begifvit sig dit, för att med aktionspartiet uppgöra huru stora stridskrafter, som detta parti hade att disponera öfver, samt för ått förbereda en rörelse. De f. d. garibaldianska frivilliga höllo sig redo och tillkännagåfvo, det en af deras förre chefs söner skulle ankomma. En efter äfventyr längtande ungdom var nyfiken att deltaga i de förespådda tilldragelserna, och utan att nationalkomit6en gifvit någon befallning härom, ville dess anhängare deltaga i manifestationerna. En hemlighetsfull lösen, man vet icke af hvem, utdelades en dag, och många hundra (några påstå flera tusen) personer infunno sig plötsligen, under förevänning af en promenad extra muros, till en förut bestämd punkt. Men hvarken Garibaldi eller någon af hans söner syntes till. Församlingen varade icke länge och var ej heller larmande; hvar och en begaf sig tyst hemåt, sedan han tillbragt några timmar under bar himmel. De man väntat hade icke kommit, hvaremot helt andra infunnit sig. Polisen var nemligen på sin post, och sedan dess hafva arresteringar skett hvarenda natt. Saken är utan stor betydelse och torde icke komma att föranleda någon kriminalprocess. Några brushufvuden bland ungdomen blefvo återgifna till sina familjer, och några landsförvisningsdekreter utfärdades mot de mest komprometterade. Händelsen är i hög grad beklaglig. Pius IX har nemligen umgåtts med tanken att vid S:t Petri jubelfest utfärda en allmän politisk amnesti, och det är att frukta, det man skall begagna detta tillfälle, för att afleda honom från denna plan. En annan beklaglig konseqvens häraf är äfven den, att aktionspartiet anser alla dem, som deltagit i denna demonstration, för sina anhängare, och till följe deraf anser sig mycket inflytelserikt samt derigenom skall låta bestämma sig att försöka anställa ett uppror i Rom. Ett telegram från Rom meddelar, att den påfliga regeringen omsider beslutat sig för att låta den italienska regeringen liqvidera den af samma regering för Umbrien, Markerna och Romagna öfvertagna statsskulden uti , konsoliderade italienska räntor. FRANKRIKE. Månne det kan vara en ren tillfällighet, I. att man just i det ögonblick, då kronprinsen af Preussen ankom till Paris, i de högre diplomatiska kretsarne och i kejsarens närmaste omgifning började sysselsätta sig med Pragerfredens 5:te artikel? Prinsens af Wales närvaro säges härtill hafva gifvit anledningen. Staden Paris skall under loppet af sommaren gifva åtskilliga lysande fester för 1