Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1867, sida 2

Bref. Upsala d. 27 Maj. Stora mäns minnen dö aldrig. Häfdernas tecknare inrista deras namn med diamantgriffel på oförgänglighetens guldtafla. Det stora de handlat, det ädla de tänkt, det goda de velat blir vårt, de efterlefvandes, sköna arf, och om vi än vanvårda det, står döck testamentatorn i lika klar dager; det är vi som träda i skuggan, och när vi en gång äro borta, vandrar ett yngre slägte på grafhögarne, der det förgäfves söker att vid vårt namn anknyta någon verldshistorisk betydelse, något epokgörande moment. Den 17 Maj 1860 bortfördes på lärjungars armar stoftet af en person, hvilken lemnat ett minne, som aldrig dör — han var således en stor man. Vid grafven sjöngs af en studentkör: , Stilla skuggor breda sig i qvällen, ech den då nedgående solen kastade sina sista rålar över hvilorummet. Sju 17:de-Maj-solar har sedan dess stigit upp och gått ned, men ej förr än i år ha stämmor höjts att sätta en vård på griften, och den nu i dagarne utgångna inbjudningen att resa ett minnesmärke på Israel Hvassers graf, undertecknad af professorerna Glas och Hedenius, återgifva vi här: Den 11 Maj f år sedan slocknade professor Israel Hvassers jordiska lif och med detta en af vetenskapens och fosterlandskärlekens starkt lysande och värmande lågor i vårt land. Väl är sannt hvad Havamal säger, att , minnet aldrig skall dö för den, som sig ett godt förvärfrat, och man kunde låta dervid bero; men då det utan tvifvel för många af dem, som kännt och värderat den-bortgångne, skall blifva kärt att på något sätt få visa sin erkänsla, vänskap och högaktning för minnet af den i så många hänseenden utmärkte mannen, hafva bland hans lärjungar, vi undertecknade, den ene i egenskap af hans esterträdare i lärareembetet och den andre i ordförandeskapet i den af honom stiftade läkareföreningen i Upsala, ansett oss uppfordrade att till bidrag för en minnesvård på hans graf inbjuda hans lärjungar och alla dem, hvilka af tacksamhet, vänskap och högaktning för den ädle mannen, önskaj denna synliga gärd åt hans minne. --Bidragen mottagas med tacksamhet af O. Glas, hvilkens vanliga adress Upsala förändras till Westerås och Sätra brunn under tiden från den 7 Juni till den 10 Augusti detta år. — Från Stockholms läkaresällskap har också ungefär samtidigt utgått uppmaning i samma syfte. Direktör Josefssons stora vårkonsert på Carolina-salen hade, förmodligen till följe af den dåliga väderleken, ej förmått locka så mycket folk, som andra år varit fallet, ehuru man om denna konsert kan fälla det omdömet, att den var en bland de bäst inöfvade och säkrast utförda, som någonsin af direktör Josefsson blifvit gifven. Cherubinis Requiem, missa pre defunctis, utgjorde introduktionen, och lemnade intet öfrigt att önska för en icke allt för noggrann kritiker. Fru Noran utförde derefter en brillant konsert för violin af Vieuxtemps. Södermans ballad, Qvarnruinen, kom, tillfölje af amatör-förhinder, icke att sjungas, utan fick man i stället höra två duetter för sopran och alt, en af Josefsson och en af Mendelsohn. N:o 4 var en andante ur en symfoni af konsertgifvaren och i sista numret, som var finalen ur den ofulländade operan Loreley af Mendelsohn, hade man nöjet höra fru Jacobson från Stockholm, som med sin charmanta sopran sjöng Leonoras parti. Hrr kapellmästare Norman m. fl. violin-amatörer samt akademiska kapellet och Uplands regementes musikkår medverkade till denna konstnjutning. Under pauserna hade man tillfälle att beskåda gipserna och det blef följaktligen ett dubbelt estetiskt nöje, som dir. Josefsson kunde bjuda på, för att icke tala om att älskaren af eleganta toiletter och ,,det moderna kunde här göra studier! a Just samma dag vi sist skrefvo till Handelstidningens läsare och beskärmade af öfver det dåliga rädret, den försemade sjöfarten; m. m., afgick ångaren Fyris härifrån och lyckades bryta isen, så att han kom våra funderingar på skam. Sedan dess ha vi haft ångfartyg hvarje dag i hamnen, och litet mera lifligt än det Stilleben. som förut rådt. Här har dock under de 8 sista dagarne varit ett ,Herrans väder — snöyra, skarp nordanvind, och 7—8 grader kallt på morgnarne. I dag är det vår första vårdag, men solen har dock ej förmått göra det så varmt, som det borde vara den 27 Maj. Dock tyckes uppslaget vara gifvet till ett bättre, och promenaden har i hvimlat af vårklädda herrar och damer samt barn med och utan förmåga att reda sig på öl hand. Examina pågå nu som hetast. Så höllos i Thorsdags och Fredags hofrätts-examina, vid hvilka ju