Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1867, sida 1

borde ej tro, att det ensamt blefve sven skarne, som komme att få nytta af denn: lättare förbindelse, enär fördelarne lik: mycket skulle vara på vår sida: den större marknaden blir både till producentens ocl köparens fördel; isynnerhet behöfva vi e frukta för, att vår industri skall bli utträngd derigenom; saken kommer att ordna sig här liksom andra större länder -emellan: den ena industrien skall, på grund af naturliga förhållanden, löna sig bättre att drifva i Sverge, den andra skall bli fördelaktigare i Norge. Det skall inträda en delning af arbetet, hvilken här som annorstädes skall bli af ett gagnande inflytande på det allmänna bästa, prisbilligheten och godheten. Såsom exempel på industriföremål, i hvilka Norge öfvergår Sverge, nämndes produkter af hampa: rep, tågvirke och segel, äfvensom groft kläde, bestämdt för arbetsklassen, hvilket vid Stockholmsexpositionen förlidet år visat sig vara bättre och billigare af norsk än af svensk tillverkning. Likaså har beredningen af hudar och skinn i Flekkefjord uppdrifvits till en betydlig höjd, och det beredda lädret afsättes isynnerhet i SvergeDeremot äro svenskarne oss vida öfverlägsna i sabrikationen af sinare varor utaf nästan alla slag. Sverge har sex sabriker för sidenvaror, och dessas tyger äro lika goda och billiga som utlandets. Såsom ott kuriosum omtalades, att i Sverge ärligen produceras 5 millioner skålpund snus, som väsentligen förbrukas inom landet: man ser också sällan en svensk utan snusdosa. Det skulle bli för vidlyftigt att närmare ingå i detaljerna af dessa förhandlingar, hvilka framdeles komma att tryckas. En stor del af tiden upptogs med diskussion om de tryckande band, som tullagstiftningen nu lägger på samfärdseln mellan rikena, i det den endast åstadkommer ledsamheter, tidsförlust och utgifter. — Att trafiken årligen tilltager i gränsdistrikterna, allt eftersom nya kommunikationsleder öppnas från Nerge till Sverge, veta vi alla. Från Frederikshald klagas just i dessa dagar uti tidningarne öfver de hämmande band, som mellanrikslagarne rörande samfärdseln lägga på den alltmer tilltagande handelsförbindelsen. Från Tönsberg skrifves: ,,Den vanliga handeln med lefvande svin från Strömstadstrakten till trakten häromkring tager sin början i April månad. Men hvad som förskaffar oss mera nytta än de svenska svinen är den mängd kraftiga och tarfligt vanda arbetare, som med dessa båtlägenheter hitströmmar. De likna våra kända flyttfåglar, i det de komma när snön försvinner om våren och lemna oss vid dess ankomst om hösten. Utan denna arbetshjelp skulle det se illa ut med jordbruket i dessa trakter, enär den hufvudsakliga delen af den arbetsdugliga befolkningen föraktar landtbruket och söker sin utkomst på sjön. — Med Kongsvingerjernbanans öppnande för några år sedan började trafiken från Wermland på Christiania att tilltaga i en ofantlig grad. Kaffe, socker, tobak, läder, öl samt manufakturvaror gå härifrån, och trälaster samt svenska varor af alla slag hitkomma. Våra affärsmän antaga på det hela, att så snart nordvestbanan blir fullbordad, kommer hela Wermlands konsumtion att så öfver Christiania såsom närmaste sjöhamn. Ja, man har tillochmed här framkastat idcen om att svbskribera till anggandet af en smalspårig bibana genom Wermland från nordvesthufvudbanan, hvilcen, som bekant, får en annan riktning in den vi önska. Slutligen har nyligen rån Smaalehnene till regeringen inkommit tt förslag till anläggande af en jernbana rån Christiania till Frederikshald och vilare genom de svenska gränsdistrikten till värmaste station, som har jernväg till Göeborg. Jag har tillåtit mig att uppehålla mig lågot vid dessa saker. emedan qe j donna