Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1867, sida 2

justitierådet Olufsen, efter operans slut sade till honom: — Harder, ni kan gerna följa oss hem och dricka th. Jag tror att Johan äl hemma. Han emottog bjudningen med tacksamhet, oeh den framkastade förmodan att sonen i huset var hemma hade ej varit nödvändig för att erhålla hans samtycke Så snart de hade kommit hem till justitierådet, infann sig en piga för att hemta Julie, men både onkeln och tanten sade: — Helsa tant Dorothea att Julie skall följas hem härifrån litet senare; vi skola dricka thö tillsammans. -— Julie gick gerna in derpå, ty det kändes så hemtrefligt i det varma matrummet invid lampan och thököket. Och samtalet var så lifligt under måltiden; om hon än icke väsendtligt bidrog dertill, så undandrog hon sig likväl icke att deltaga deruti, och helt blygsamt framstälde hon sina anmärkningar, hvilka blefvo besvarade och delade af de äldre och yngre. Detta gjorde henne glad och då hon slutligen beredde sig till att bryta upp, var det med intrycket af att hafva tillbragt en angenäm afton. Då hon tog afsked, sade fru Olufsen: — Johan behöfver ju inte följa min niece, ty emedan Harder bor på Studiestrzede, och hon på Norregade, så är han väl så god och gör det, emedan det ju är nästan hans egen väg? Harder biföll detta gerna, och under ett lifligt samtal, mest om Julies hem och hennes glädje öfver att för en tid hafva utbytt dess enformighet mot det rörliga lifvet i Köpenhamn, uppnådde de snart ett stort, grått hus på Norregade, hvilket Julie betecknade som sin tants boning.