Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1867, sida 2

steg sitt hem, ni näma intryck och g inslor. Då Julie stod i säkerhet framför sin tants dörr, kände hon sig ej sålunda till mods; hon fruktade tadel och förebråelser, ty gumman, en barnlös enka, var kall och ytterst sträng i allt hvad som rörde det anständiga och passande, och Julie anade att hon ofrivilligt hade försyndat sig mot dessa stränga former. Det dröjde heller icke länge innan hennes fruktan bestyrktes; tanten satt ämm uppe, och hennes missnöje med Julies långa bortovaro stegrades till vrede, då hon märkte hennes upprörda utscende och erfor orsaken dertill. I uttryck, som vreden gjorde skarare än hon sjelf ade, utmålade hon r Julie huru l migt och opassande hon hade burit sig åt, hvad studenten tänkte om hennes uppförande, huruledes han skulle för sina kunrater omtala detta nattliga äfventyr, och huruledes dessa skulle atta åt den lilla jutländska flickans debut i hufvudstaden. Julie stod likasom tillintetgjord; hon yttrade ej ett ord till sitt försvar, men grät sakta. Detta mildrade tanten något, hon började att skjuta skulden på onkel Olufsen och hans fru; här de åtogo sig att skaffa en ung, oerfaren flicka hem, borde de ej hafva anförtrott henne åt en ung, pojkaktig student, som säkert skulse roa ig åt det som händt. Med den fö an att hon nog vid tillfälle skulle säga svågern och svägerskan sin tanke om saken, hejdade hon omsider sitt ordflöde och bad Julie gå till hvila; hon sjelf behöfde det i hög grad. ingad af ange(Forts.)