Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1867, sida 2

Rättegängsoch Tolissaker. Poliskammaren. Det förut omnämnda målet mot nykterhetsvärdshusidkaren S. Nilsson, som uppgifvits ha skrifvit dodsannonsen om löjtnant Bonle, men hvilket Nilsson förnekat, förevar i går ånyo i poliskammaren, då såväl Nilsson som dennes hustru voro tillstädes, men pigan Eriksson, hvilken på Nilssons begäran skulle höras, uppgafs icke ha kunnat med kallelse anträffas, hvadan det synes som hon blifvit aflagsnad, för att icke bringa någon af de i saken kompromettade i klämman. Då protokollet för förra förhöret upplästes, som bland annat innehöll att Nilsson yttrat, det hustrun vore skull till att han från att vara en redbar jernvägsarbetare blifvit en sådan person, att han erhållit första varningsgraden, och att han i anseende till sin sjukdom icke haft något att beställa med bordellen i deras hus eller visste hvad hustrun företagit sig, höjde denna händerna mot himlen och tycktes blifva helt förvånad öfver att mannen halt sådane för henne kränkande utlåtelser. lJoolismåst. Nilsson har äfven sagt, att ni låtit skrifva dödsannonsen och det hotfulla brefvet, som tillsändts fru Bohle. Niilssonskan: Sn hr polism hvad han pratat, men jag är o hvilket föddes i natt. Om j lägga min ed derpå. Dertill är j ock nu skulle vandra till min dö Iylismåst.: Forsbäck har varit er medhjelpare. NVilssonskan: då läng orsbäck vistades här och sällskapade med min man, hade jag ej ro hvrarken natt eller dag, utan plågades som en mask, Polismäst.: Pigan Eriksson fick likväl penningar af er till annonsens intagande i Handelstidningen. Nilssonskan: Ack bäste hr polismästare, min man får icke ett öre, utan att jag skall veta det, y annars 1 upp allt hvad vi ha i huset. När han var tillsammans med Forsbäck sa jag: Om du, Nilsson, umgås med dender fästningsfangen, så flyr jag ifrån dig, fastän jag alltid varit för dig en snäll och trofast hustru. OLoolismdst.: Nilsson, han säger dock annat. Nilssonskan: Gode hr polismästare, jag talar blott sanning, skulle jag än derför bli förföljd och hatad af menniskorna. När jag är i hemmet tänker jag mången gång, att Gud ej straffar mig för min sanning. Nilsson (leende): Jaså, du tänker på Gud, nör du är hemma. Polismäst. till Nilsson: Brukar hon vara såder gudlig i hemmet? Nilsson, som kastade en rädd blick åt hustrun, tycktes finna att han vågat sig för långt ut på det hala mot sin kära hälft, ty hans svar inskränkte sig till: Jag vet inte. På fråga af polismästaren om Nilsson vidhöll hvad han uppgitvit, att det varit hustrun, men icke han, som låtit skrifva brefvet och annonsen, blef han riktigt förlägen att deröfver yttra sig i hennes närvare, men utbrast slutligen: Det var hvarken jag eller hon. Polismäst.: Nåh, hvem har då gjort det? Nilsson, som nu repat mod, ifrigt: Forsbäckskan, som jemte mannen bor i huset, var det. I hemes rum bodde tre lösa fruntimmer, till hvilka nattetid kröpo in genom fönstren. Detta jtnant Bohle, som sköter sin tjenst bra och är påpasslig, tag i och satte nattväktare på vakt derutanför. Iläröfver blef Forsbäckskan och hennes man topp rasande och skref hon derför brefvet samt annonsen. Polismäst.: Jag kunde väl tro a!t Nilsson ej tyckte illa om att löjtnant Bohle tullgjorde sina tjensteåligganden. Nilsson: Åh nej visst inte, det var rätt bra af hBohle att göra så. Jag tycker nu derför mycket mera om löjtnant Bohle. Ilärmed slutade und tare, jag hör lIdig som barnet, e skulle jag rdig, om jag ningen om det misslyckade försöket att vilja fs a och hota en tjensteman för det han sin pligt likmätigt sökt att utrota de usla nästen, som länge varit en fläck å samhället och hvaröfver ts mycken klagan. Enär ingen bevisning förefånns, fick saken bero på framtida upplysningar. — Målet angående häktade Selma Thioren, som befunnits ha stulit en doffelrock och ett par byxor i huset n:e 40 vid Allägatan i Nya IIaga, förekom åter i går i poliskammaren, då nålaregesällen Pettersson var närvarande och upygaf, att rocken tillhörde honom och byxorna målaregesällen Amberg, hvilka persedlar tillgripits i ett af dem på nedra botten i årdsbyggnaden till nämnde hus bebodt rum, som it låst och dertill nyckeln hängt på en spik invid dörren. Selma Thorän vidhöll dock att dörren sted öppen, när hon stal kläderna. Den vidare ransakningen öfrerlemnades till rådhusrätten. och Selma Thorcn återfördes till cellen. — Efter angilvelse af hustru Inga Elisabeth Johansson, som är boende i huset n:o 17 Litt. F. i stadens 12:te rote vid Redbergslid, att poliskonstapeln n:o 30 Landqvist, som hade sin station derstädes, utfarit mot henne i oqvädingsord och vid åtskilliga tillfällen varit rusig under tjenstgöring, har Lundqvist varit inkallad till förhör i poliskammaren, sednast i går, då Inga Johansson låtit inkalla 10 vittnen för att styrka sina påståenden. Intet af vittnena hade hört Lundqvist oqväda Inga Johansson och trenne af dem hade icke heller bemärkt honom vara drucken, men de öfrige intygade, att de sett Lundqvist åtskilliga gånger, hvaribland den S sistl. December på aftonen, vara synbarligen rörd af starka drycker under tjenstgöring. hvilket bemärkts på hans utseende och vacklande gång. Iamdqvist, som bestridt angifvelsen, medgaf nu vittnesmålens riktighet. Då ingen bevisning förekommit derom att Lundqvist oqvädat Inga Johansson, frikändes han i denna del af åtalet, men enär styrkt blifvit, att han under tjenstutöming varit rusig, dömdes Lundqvist att härför plikta en half månads lön och ades ersätta ett af vittnena. som fordrat godt