Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1867, sida 2

ställning utåt. Jag hängifver mig till den förhoppningen, att riksrådet icke skall neka denna öfverenskommelse sitt samtycke, samt att en opartisk undersökning af alla medverkande förhållanden skall aflägsna alla farhågor. Riksrådet skall icke underskatta de fördelar, som redan uppnåtts på den at mig beträdda vägen med afseende på Österrikes ställning i det europeiska statsförbundet, och riksrådet skall icke heller misskänna, att den nya tingens ordning — i det den omgifver de författningsenliga rättigheterna och friheterna i mina ungerska länder med nya orubbliga garantier — måste leda till samma säkerhet för de öfriga länderna. Förverkligandet af detta betingas emellertid väsendtligen genom berästandet af grundlagen utaf den 20 Oktober 1860 och den 26 Februari 1861 i de länder, hvilkas representanter här äro församlade. Det var derföre en tvingande nödvändighet, att dessa länder utan förbehåll sände deputerade till riksdagen. Men likasom den tanken för mig var fremmande att göra intrång i de särskilda konungarikenas och ländernas rättigheter, var det min afsigt att på öfverenskommelsens väg medgifva dem hvarje utvidgning af deras autonomi, som motsvarar deras önskningar, utan att undvika någon fara för hela monarkien. Framför allt skola derföre de nödvändiga ändringarne i patentet af den 26 Febr. tillika med lagen om ministeransvarighet och modifikationer i S 13 blifva förelagda till antagande. Finansiella angelägenheter skola isynnerhet göra anspråk på församlingens författningsenliga medverkan. Angående de sedan förra sessionen vidtagna utomordentliga åtgärderna, hvilka blefvo en nödvändighet vid utbrottet af ett förskräckligt krig, skall det föreläggas omfattande redogörelser. För det löpande årets behof är det redan sörjdt, så att riksrådet kan egna sig åt lösningen af den stora, framtida finansiella uppgiften, hvilken, till följe af öfverenskommelsen med Ungern, kommer att framställas till riksrådet, som närmast har att draga omsorg för, det ingen särskild del får skäl till klagan öfver oproportionerliga bördor. Låtom oss i dag, då vi grundlägga ett fredens och endrägtighetens verk, kasta glömskans slöja öfver den sistförflutna tiden, som gifvit riket djupa sår, och låtom oss lägga på hjertat den häraf gående läran, men likväl med orubbadt mod, kraft och vilja arbeta på att åter förskaffa riket ro och välstånd i det inre, anseende och makt utåt. Att detta skall ske, derför ser jag en borgen i den trohet, som folket visat i hemsökelsens tid. Ingen hemlig tanke om gengäld leder våra steg; en ädlare tillfredsställelse är oss förbehällen, då det lyckas oss att förvandla oviljan och fiendskapen till aktning och förtroende till det, som vi uträtta och skapa. Då skola Österrikes folk, hvilka stammar de än tillhöra, hvilket språk de än tala, sluta sig kring det kejserliga baneret och med glada hjertan sätta lit till en af mina förfiders ord: att Österrike hvilar under den allsmäktiges beskydd och skall blomstra till den senaste framtid.