A2..O O— ————7t— anmärka detta och fråga honom om orsaken dertill. — Jag vet det inte sjelf, svarade toreron, — men jag känner att ni har rätt; jag erfar en beklämning, som jag inte kan öfvervinna, och ifall jag hade någon aning om hvad ordet fruktan betyder, så måste jag säga, att jag skulle skatta mig lycklig om dagens fäktning vore förbi. Å-a-ah, tillade han och hans breda, höghvälfda bröst vidgades af ett djupt andetag, — det förefaller mig som vore jag trött, utan att jag vet hvarföre. Don Ruiz betraktade honom bekymrad, då såg han plötsligt Estevans panna betäckas af en flammande rodnad, hvilken åter försvann lika så hastigt. — Vid Gud, hviskade han till honom, — om ni är illamående, sennor Estevan, hvarom jag nästan är öfvertygad, så uppträd inte i dag; — ni sade mig ju för en stund sedan att ni skulle få göra med en ovanligt vild tjur. — Ja visst, svarade toreron leende, — men hvad skulle ni tänka om en officer, som vid åsynen af fienden stack in sin värja? och jag är nog stolt att anse mig vara i en snarlik ställning. — Visserligen, men officeren går aldrig ensam emot fienden, såsom ni, och om något menskligt händer honom, så vet han att hjelpen icke är längt borta; — skicka åtminstone icke chulos och banderilleros ut ur arenan, som ni brukar göra, då ni går emot tjuren. — Det går inte heller an, det skulle skada mitt namn, och heldre än jag utsätter detsamma för en fläck, vill jag äfventyra allt. Det är troligen blott ett öfvergående illamående, en lätt förkylning eller något dylikt; jag känner mig tung endast i fötterna,